Brunst är helt naturligt - men upplevs
som besvärligt av många stoägare

Text & foto: Anki Yngve

 

- Det man aldrig får glömma bort är att brunst är ett naturligt beteende hos hästen. Men det behövs mer forskning kring brunst och brunstrelaterade problem, säger hon.
Ston visar att de är brunstiga genom att lyfta på svansen, blinka med vulvan, skvätta urin och genom att ställa sig i brunstställning. Olika ston kan visa brunst väldigt olika, och ston har en naturligt lång brunst. På våra breddgrader är de flesta stona brunstiga under perioden april till september. Under vintern är stoets äggstockar normalt inaktiva.
- En medelbrunst pågår i sex och en halv dag. Därefter följer en lutealfas på cirka 15 dagar innan nästa brunst. En normal brunstcykel varierar mellan 19 och 24 dagar i längd, berättar Ylva.

Oregelbundna brunster
Under övergångperioden mellan den inaktiva tiden och brunstsäsongen, till exempel under vårvintern, visar många ston långa och oregelbundna brunster. Det finns även vissa ston som visar brunst året om, även om de inte har ägglossning. Det är vanligare bland förädlade raser.
- En orsak till att vissa ston får förkortade brunstcykler och väldigt frekventa brunster kan vara livmoderinfektion. Ston med förlängd lutealfas kan till exempel ha en skadad livmoderslemhinna. Så det kan finnas anledning att låta undersöka sitt sto om hon har ett avvikande brunstbeteende, säger Ylva.



Från "tyst brunst" till starka symptom
Det är helt normalt att brunstens intensitet varierar mellan olika individer. Vissa ston har en "tyst brunst" och visar nästan inga symptom alls.
- Det kan till exempel vara fallet om stoet har ett föl vid sidan, är ranglåg, dräktig, senil eller lider av kromosomrubbningar, förklarar Ylva.
Sedan finns det motsatsen, det vill säga ston som visar väldigt starka brunstsymptom. Det kan i vissa fall ha sjukliga orsaker, såsom äggstockstumör, infektion i urinvägarna eller ryggont.
- Men oftast hittar man inga sjukdomar eller onormala fynd hos dessa ston, säger Ylva.

Studerat nymfomani hos ston
Hon har själv forskat på starka brunster hos ston, vilket forskarna brukar kalla för nymfomani.
- Men det finns ingen klar definition av nymfomani hos häst, det kan vara allt från kraftiga och långa brunster till ändrat beteende runt brunstcykeln, förklarar Ylva.
"Nymfomani hos ston" är sedan 2002 ett projekt vid institutionen för kliniska vetenskaper på SLU.
Tidigare enkäter till stoägare har visat att ganska många ston ha problem runt brunsten, men väldigt få ston diagnostiseras på klinik. Under en tioårsperiod har till exempel bara tre fall av "nymfomani" registrerats på SLU:s hästklinik i Uppsala. Detta trots att det årligen söktes dispens för hormonbehandling, på grund av besvärliga brunster, för hela 200 travston när sådan dispens fortfarande var möjlig att få.

Olika typer av symptom
Under perioden 2001-2003 gjordes enkätundersökningar bland stoägare vars hästar, enligt ägarna själva, visade starka brunstsymptom. Symtomen kunde vara allt från frekventa svanslyft och ovilja att gå framåt till att de bockade vid ridning eller tryckte sig mot skötaren. Många uppgav att symptomen kom före eller under brunsten. Andra menade att stoet alltid visade symptom, några hade endast problem på tävling och andra ston uppgavs bli bättre när de diade sina föl.
Sedan togs tio av stona in för observation på klinik. Tyvärr var tre av dem ohanterbara och fick skickas hem (ett sto avlivades på stoägarens begäran då hon var farlig att hantera).
- Ett av de sju kvarvarande stona visade kraftiga symptom. Ett sto hade normala symptom men kontinuerliga sådana. Ett sto slog med bakdelen i väggen och pep. Två visade faktiskt "tyst brunst" och två hade vad vi kunde se normala symptom, berättar Ylva.

Miljön spelar roll
Det är dock svårt att dra slutsatser utifrån de observerade stona eftersom de inte befann sig på hemmaplan. I Ylvas forskargrupp tror man nämligen att miljön är en viktig faktor när det gäller stons brunster. Man vet att vissa ston ökar brunstintensiteten när de till exempel flyttas till nya stall eller åker på tävling.
Har man ett sto som brunstar väldigt kraftigt kan det alltså finnas en poäng med att flytta henne till en lugnare miljö för att se om det hjälper.
- Men det man ska göra allra först om man upplever att ens sto har problem är en noggrann klinisk undersökning. Undersök henne gynekologiskt, låt veterinären titta på urinvägarna, rygg och rörelseapparat och se över hennes tänder. På så sätt kan du utesluta andra orsaker innan du definierar problemen som just brunstproblem, säger Ylva.

Hormonbehandling är en metod
Finns det då några sätt att dämpa starka brunstsymptom på?
Man kan behandla ston men gulkroppshormon (progesteron) vilket hämmar brunstbeteendet. Då finns det dels en långtidsverkande variant (4-6 månader) som injiceras och en korttidsverkande sort som ges dagligen i fodret.
- Men kruxet är att de här hormonbehandlingarna är dopingklassade. De får alltså inte ges till tävlingshästar, förklarar Ylva.
Fram till 1998 kunde travston som tävlades få dispens för hormonbehandling, om de hade problem med starka brunster. Undersökningar som gjordes då visade att hormonerna hade god effekt på 85 procent av stona. Dock drabbades hälften av stona av återfall mellan en och fem månader efter injiceringen.
- Med ridhästar kan man internationellt få dispens för korttidsverkande gulkroppshormon. För travhästar är det ett års karens på det långtidsverkande och 14 dagar på det korttidsverkande preparatet, berättar Ylva.

Oetiska behandlingsformer
Utomlands används andra, mer eller mindre etiska, sätt att lindra brunstsymptom på. Ett sätt är att lägga in plast- eller glaskulor i livmodern och på så sätt försöka efterlikna dräktighet.
- Det rekommenderas inte. Kulorna kan orsaka skador i livmodern och STC tillåter inte att de används på travston i Sverige, säger Ylva.
En annan metod som föreslagits är att betäcka stoet och sedan klämma fosterblåsan, det vill säga framkalla en abort, tre veckor senare. Då visar inte stoet brunst på två till tre månader.
- Att klämma fosterblåsor är oetiskt, det tar vi bestämt avstånd från i Sverige, säger Ylva.

Dåligt med forskning kring örter
En ganska vanlig metod, även i Sverige, är att ge ston olika örtpreparat.
- Det är framför allt munkpeppar man ger till ston. Det finns inga vetenskapliga studier på munkpeppars inverkan på stobrunst, men det har gjort studier på kvinnor med PMS. Där verkar örten ha en verkan, berättar Ylva.
Hon poängterar att det behövs mer forskning för att kunna säga om örten är verksam på häst eller inte. Vill en hästägare ändå testa munkpeppar ger hon rådet att kolla på innehållsförteckningen så att det i första hand är just munkpeppar i preparatet. Ibland innehåller naturmedel även en mängd andra örter.

Söker nya metoder
Ylva Hedberg har själv gjort ett inledande försök med att undersöka binjuren på hästen, som man tror har inverkan på brunsten. Men dessa försök är än så länge bara experimentella.
Hon har även inlett försök kring om man skulle kunna förlänga lutealfasen hos stona genom att orsaka ägglossning mellan brunsterna. Visserligen visade tre av fyra behandlade ston inte brunst på två eller tre månader. Men det finns en del svagheter med metoden som gör att den måste utredas ytterligare.
- Det behövs som sagt mycket mera forskning eftersom det finns så många negativa konsekvenser med de metoder som finns idag, avslutar hon.





Texten är lånad ifrån: http://www.hippson.se/artikelarkivet/hasthantering/brunst-ar-naturligt-men-kan-ge.htm