Detta läste jag någonstans för ett tag sedan. Det satte igång olika funderingar i mitt huvud.

För mig är Melroose aldrig till salu. Hon är en familjemedlem, min bästa vän, min kärlek. Hon betyder mer än vad ord kan beskriva för mig.

Det finns dem som tycker annorlunda. De som bedriver försäljningsstall tex. De bryr sig fortfarande om sina hästar men det är ett jobb för dem. Har full förståelse för detta. Men sen finns de dem som säger sig älska sin häst mer än allt annat, men för tillräckligt mycket pengar skulle de sälja sin häst. Jag förstår faktiskt inte det riktigt, är människan verkligen så kär i pengar att man är villig att sälja sin bästa vän?
Vad ska man då med alla dessa pengar till? Köpa sig en "bättre häst"? Jag ser inte ner på dem som väljer att göra så. Har bara så svårt att själv tänka mig in i den situationen. Jag och Melroose är som gjorda för varandra, en stor del av mig skulle dö om jag var tvungen att göra mig av med henne.

Vad tänker ni om detta?