Förr brukade en promenad få mig att skingra mina tankar och kontrollera mina känslor. Om jag kände ilska gick jag ut och sprang.

Nu hjälper inte detta längre. För jag kan inte skingra mina tankar, jag kan inte fly. Jag kan inte fly från mig själv.

Förr var det andra människor som tryckte ner mig och jag flydde från dem. Nu är det jag som trycker ner mig. Under dagarna försöker jag underhålla mig med saker och ting. Men på kvällen, i ensamheten då tar allt över.

Jag var nära att skriva förlåt för att jag skriver sån här djup skit. Men detta är faktiskt min blogg, jag behöver inte be om ursäkt. Hade väl kunnat skriva en privat dagbok tänker säkert många. Men detta är mitt konstiga sätt att nå ut till människor, som jag ansikte mot ansikte inte vågar säga hur jag egentligen mår till.

Det känns iaf bättre när jag fått skrivit av mig. Tack