Var med om ett genombrott idag iaf. Träffade en ny psykolog. Jag har ju tagit mig igenom ett par psykologer/kuratorer genom åren.. Med mer eller mindre (helt utan) framgång. Summan av kardemumman är iaf; jag har inte bearbetat mitt bagage.

Fick iaf ett fantastiskt bemötande! Så många människor jag träffat som jobbar inom vård på ett eller annat sätt genom åren, kan jag faktiskt kalla mig expert på att känna om människan är bra och genuin. Inte "bara" ett snyggt yrke. Han jag träffade idag var iaf fantastisk! 

Ett uttalande han gjorde som satte huvudet på spiken: Det är riktigt illa, du har ju fått något som man kan kalla Kalle Anka-vård. Förstår att du har haft det skit jobbigt, du har ju inte valt att vara med om tuffa saker." 

Framtiden ser ljus ut! Äntligen känns det som jag verkligen får hjälp. Både den allmäna vården jag fått, och den psykiatriska vården jag fått under mitt liv har många gånger varit under all kritik. Total katastrof - milt sagt. Men jag har aldrig förlorat hoppet helt. Nu vänder det nog! 

Det är därför min röst är viktig. Jag vet att många inte får sin röst hörd. Stå på er, det är ert liv det handlar om! Ljuset finns i slutet på tunneln.