-

Att det ska vara så svårt

Datum: 2013-09-13 /00:22:15 / Allmänt /

Nu kommer lite nattliga tankar igen.

Jag har bestämt mig för att följa mitt hjärta, lyssna på det och vad som är mitt drömyrke.

Jag ska bli socionom. Det är som klippt och skuret för mig. Jag har tidigare stött det bort från mig trots att det känts rätt. Jag har stött det ifrån mig av flera olika anledningar. Alla dåliga anledningar.

- Jag tror inte på mig själv.

- Utbildningen är svår att komma in på, jag kommer inte komma in.

- Den är extremt populär. (Töntigt att det gjort att jag inte vill söka. Men har aldrig sökt mig till det som är poppis. Har då tänkt, det kanske inte passar mig trots allt? Eftersom det passar så otroligt många, enligt de själva. Inget ont mot dem, alls. Mina tankar kan bara vara hel-knäppa. Jag har alltid varit annorlunda, inte för att jag måste. Utan för att jag helt enkelt är det.)

- Jag vill komma in direkt när jag söker annars är det kört.

Det är just i Göteborg jag vill komma in för annars finns närmsta utbildning 14 mil bort.. Då måste jag flytta ifrån min sambo, min trygghet. Å mina djur, de får väl stanna. Eller jag vet inte? De kommer iaf aldrig lämna mig, det är en sak som är säker. I så fall att de måste lämna mig några dagar i veckan, men tror inte jag kan överleva det. De är mitt liv. Ni ser, tankarna bara snurrar.

Jag är så avis på alla er som kan leva i nuet. Jag vill också kunna det. Varför kan jag inte bara tänka: om jag inte kommer in första gången är det bara att söka igen. Jag kan jobba och leva livet under tiden.

Men jag funkar inte så. När jag vill något som är livsviktigt för mig, så vill jag det NU. Annars känns det som att det är kört.

Jag är rädd för att lägga besvikelsen på mig själv, så jag får ännu sämre självkänsla. Jag är rädd för att det blir för långt studieuppehåll. Jag är rädd för att tiden kommer gå. Jag är rädd för min hälsa.

Jag har verkligen kämpat för att komma hit där jag är idag. Min hälsa har kämpat till 100 % emot mig många år bakåt. Det är nog mycket därför jag bara vill utbilda mig snabbt och sen vara färdig. Skolan har tagit sån tid för mig på grund av min hälsa. Jag har varit tvungen att dra ut på det, jag har inte haft något val. Ju mer jag kämpade emot det, desto sämre mådde jag.

Sen tänker jag: handlar det kanske om att jag aldrig blir nöjd med mig själv? Jag menar i december är jag undersköterska, jag trivs väldigt bra med det. Men jag vill mer för att bli nöjd. Absolut inte för att jag inte gillar yrket, för det gör jag. Det var svårt att hitta något som passade mig ännu bättre, som socionom. Men kommer jag någonsin bli nöjd med mig själv? Djupt jag vet, men det är sån jag är.

Nu har jag skrivit massor och super-snabbt. Så kommer väl få kramp i tummen snart. Men tusan vad skönt det känns att lätta mitt hjärta. Tack bloggen!

Postat av: Miranda Kedbäck
Datum: 2013-09-13 Klockan: 13:21:18 | Kika in här: http://mirandakedback.se

Go for it! Att utbilda sig är det bästa man kan göra och jag ångrar inte en sekund att jag började på min utbildning.

SV: Ja, schabraken är ju under all kritik.. De bara glider och korvar sig. Synd eftersom det finns en del snygga!

Postat av: Jenny
Datum: 2013-09-16 Klockan: 09:32:21 | Kika in här: http://videungens.wordpress.com/

Följ hjärtat, några andra råd har jag inte att ge. Du är en så himla stark person, tycker jag (utan att egentligen känna dig då) och jag tror absolut att du kommer lyckas om du bara ger dig fan på det. Du kommer antagligen ångra dig mer om du inte försöker, än om du försöker men kanske inte når hela vägen fram.