Jag har aldrig känt mig såhär taggad inför något i ridningen tidigare. Jag längtar verkligen tills jag och Melroose kan börja med fälttävlan. I december får hon ju börja hoppas, till våren tar vi oss ut i terrängen! Weii! Jag är så taggad att det pirrar i magen, bara av tanken. Jag drömmer till och med massor om det på nätterna. Inatt senast drömde jag att jag och M hoppade ett vattenhinder, vi galopperade genom vattnet. Det var en helt fantastisk känsla! Jag ska se till att det är en sann-dröm.
Jag har alltid haft detta som dröm. Drömmen är inte att vinna eller gå långt, utan drömmen är att starta fälttävlan och sedan fortsätta för att det är kul! Jag vet att M är en perfekt häst till fälttävlan. Jag litar på henne, tillsammans kan vi göra det! Tidigare kan jag erkänna att jag var lite osäker, inte rädd för att ramla av. Men jag trodde inte på mig själv, så jag ville inte hoppa för mycket. Eftersom M har sådant självförtroende i hoppningen, ville inte jag förstöra det med min osäkerhet. Men nu är osäkerheten som bortblåst, totalt. Jag är genuint taggad, waaah! (Har ni fattat att jag är taggad, eller? ;))
Det är så kul att få hela biten. Dressyr, hoppning och terrängen. Men terrängen är absolut roligast, såklart! Det tycker både jag och Melroose. Eftersom terrängen innebär mycket risker så kommer jag aldrig ta mig vatten över huvudet, rida klokt och vara uppmärksam på vad M verkligen klarar av. Hon blir så het, ambitiös och modig i hoppningen, att jag måste vara den kloka som säger - nej, nu blir det för mycket. Vill absolut inte att det ska hända något, så M skadar sig eller tappar självförtroendet.
För det är verkligen så, en häst som i sin personlighet har grymt bra självförtroende kan man krossa lätt. Genom att lägga över allt på hästen och bara hänga med så tar den alla beslut. Alla beslut blir därför inte bra, vi som ryttare måste lotsa hästen till kloka beslut. Vi är ett ekipage som stöttar varandra och gör saker tillsammans. Vi har båda viljan! Sen självklart känner jag att M är orädd så jag kan slappna av och känna mig trygg på henne. Men det är en helt annan sak, det är en förutsättning för att kunna rida fälttävlan.
Det är väl så, jag och M har nått den punkten nu. Vi är redo, vi är sammansvetsade på alla plan, vi ställer upp för varandra och lyfter varandra. Nu ska vi bannemej ha kul!
Postat av: Matilda & Wilma
Datum: 2013-09-23 Klockan: 19:15:37 | Kika in här: http://vinthundenwilma.blogspot.se/