Specialistultraljud och babyshopping

  Postat den: 2015-05-25 | 13:32:18 publicerat i Allmänt
Vi går ju på östra sjukhus på specialistultraljud pga bebis komplikation. 

Fick ett lite jobbigt besked idag på specialistultraljudet på östra. Lite av lillkillens tarmar har redan vidgat sig. Det är ovanligt tidigt att de är svullna redan. Men än så länge är det så lite att det är ingen fara. Men ska redan tillbaka om en vecka. Så nu är risken för en ännu tidigare födsel än det planerade snittet i vecka 36 ännu större... Jag måste ha koll på sammandragningar alltså och inte köra på 100 % på dagarna.. Vi får hoppas att det inte ökat till nästa vecka, så han inte måste plockas ut. From nu har han ju stora överlevnadschanser (90 %) men han är ju så liten. Är i vecka 26. Men vi fick allt se att han är vild och välmående trots allt! ❤️ Han älskar verkligen att sparka rakt ner på tappen, haha! 


Helgen bestod av massa babyshopping! I lördags var vi på gekås, hittade mycket fint och bra där. Vi är verkligen nöjda!

Det mesta:


Igår blev vi även med barnvagn!! Blev en crescent comfort 2015. Jag gick med härliga fjärilar i magen resten av dagen. 




Senaste dagarna i lite bilder:

  Postat den: 2015-05-19 | 19:35:44 publicerat i Allmänt















Här är jag, efter ett väldigt långt uppehåll!

  Postat den: 2015-05-14 | 12:11:46 publicerat i Allmänt
Hösten, vintern och början på detta året har varit väldigt tufft. Jag hade ingen motivation att blogga, men ibland sög behovet att få blogga i mig. Men då kände jag "äsch inte kan jag bara skriva plötsligt".


Men nu tar jag iaf tag i det! Med det så har jag något som inte bloggen vet om, hehe. Jag är gravid i vecka 24! Så det blir en bebis i familjen nu också! 




Ni får nog räkna med att bloggen kommer handla mkt om bebis. Då det är en väldigt speciell situation jag är i. Därav mitt val att skriva av mig. Men framförallt för att jag blivit inspirerad av andra att dela med mig av min resa. Jag vet själv att det är lättare om man kan hitta någon i samma situation. Jag älskar er alla som stöttar mig, men man kan ändå känna sig ensam och tom. Så läser man om någon i samma sits. 

Nu kommer jag till saken: 

Jag och min kille fick ett tråkigt besked vid rutinultraljudet. Våran bebis har ett litet hål i magen, så lite tarmar ligger utanför. Det kallas gastroschisis. Det är väldigt ovanligt. Detta var såklart en chock att få veta. Man förväntar sig att allt ska vara bra med ens barn. Men jag höll mig lugn, vi åkte till Borås direkt och en läkare gjorde ultraljud. Så fick vi mer info. 

Jag kommer göra kejsarsnitt i vecka 36, med omedelbar operation på bebis så länge tarmarna inte är för svullna. Det brukar oftast räcka med en operation. När allt är fixat så får han inga komplikationer efteråt, bara ett litet ärr på magen. Men det blir lång sjukhusvistelse för oss. Så jag försöker förbereda mig så gott jag kan på att vi har en tuff tid framför oss. Det upptar inte min tanke hela tiden, men det måste finnas där med mig varje dag. Eftersom jag nu har en riskgraviditet, det är vanligt att de vill komma ut ännu tidigare än vecka 36 om det skulle ske måste jag vara snabb och uppmärksam. För då blir det ambulans med akutsnitt. 

Sen är det en sak som är svår att förklara med ord... Men jag bär ju på honom och han är nära mig varje sekund. Jag känner varje rörelse och älskar honom av hela mitt hjärta redan! Hela situationen är så påtaglig. Jag har iaf släppt skuldkänslor för vet att det inte är mitt fel, men i början kunde jag gråta för att jag kände att det var mitt fel, eftersom jag bär på honom. Men jag vet ju att det bara är otur. Otur som tillslut kommer bli bra! 

Känns även som en stor lättnad att få skriva av mig detta då jag dagligen får höra; du kommer inte få någon sömn, tänk på alla bajsblöjor, tänk vad barn skriker osv. 

Om de bara visste hur mkt jag längtar till det "normala"..!! De vet ju inte att situationen är annorlunda. Jag längtar så innerligt efter honom, jag längtar tills han skriker, bajsar och ger mig grå hår. För då vet jag att allt är bra. Det är ett "normalt" liv med spädbarn. 

Om jag ändå kunde vara inställd på att jag skulle komma hem med honom, få amma och börja det jobbiga men underbara livet, kort efter jag fött. Såklart kan komplikationer uppstå utan att man vet innan. Men det är inte så min situation är. Jag vet inte ens när jag kan få friheten att hålla i honom när jag vill, jag vet inte hur lång tid operationen tar och det är på honom.. Som just kommit till världen och får börja med en så tuff start. Jag har fullkomlig tillit till de på östra, men det betyder inte att det känns bra som mamma. Jag vet inte hur lång sjukhusvistelse det blir, det beror helt på. 

Just nu lever jag bara i denna process, flyter liksom med. Det är många koller på östra och det är prio 1 i livet. Jag håller mig stark trots maktlösheten. Jag förebereder mig inför tiden som kommer. Är inte tveksam om vi klarar det eller ej. För vi klarar allt! Men det är inte en sak man rycker axlarna åt. 



Men som sagt; jag kan gråta för jag vill bara hålla i honom och veta att allt är bra. Att vi liksom kan börja vårt liv. Jag, lillkillen och Robin. Vi vill ha trötta nätter med bajsblöjor och amning, bara vi är hemma och allt är bra. Han är vår prins

I'm OK

  Postat den: 2014-09-30 | 14:13:40 publicerat i Allmänt
Once upon a time there was a girl
Never know just where to turn for shelter from the storm

Bruises fade, but the pain remains the same
And I still remember how you kept me so afraid
Every morning that I wake I look back to yesterday
And I'm OK

I often wonder why I carry all this guilt
When it's you that helped me put up all these walls I've built
Shadows stir at night through a crack in the door
The echo of a broken child screaming "please no more"
don't you understand the damage you have done
To you it's just a memory, but for me it still lives on

When I was thrown against cold stairs
And every day I'm afraid

Every morning that I wake I look back to yesterday
And I'm OK





Ensamhet

  Postat den: 2014-09-17 | 14:01:37 publicerat i Allmänt
Märkt på senaste tiden att jag isolerat mig väl mycket igen. Inte så konstigt kanske om man blir så mycket sängliggande. Men det händer att jag har ett val när jag sitter där med min ångest, jag har ett val att ringa en vän och chansa om hen är hemma. 

Men då snurrar tankar i huvudet som:

"Julia, du är ett vrak. Ingen vill se dig sån här"

"Julia, du är en stark och livsglad person. Visa bara den sidan utåt, den andra sidan håller du för dig själv"

"Hen jobbar säkert eller har nåt annat kul för sig, något som är roligare än att vara med mig. Speciellt eftersom att jag inte alltid är pigg, utan ofta är sjuk." 

"Du ska inte vara en börda för andra, du är den som TAR HAND OM ANDRA." 

"Göm dig, du är inte värd nåt."

Ja-a, så jävla tragiskt rent ut sagt. Å patetiskt. Men jag är så ensam i just den situationen. Har en grund-åsikt att klara det ensam också och inte lägga över det på andra. Men helt ärligt vet inte jag hur jag klarat att bära denna tunga ryggsäck i alla år och fortsätter bära den?!

Det finns stunder som jag faller ner på knä och fylls av en känsla av hopplöshet. Men jag tar mig upp igen. 

Men åter till början. Jag måste sluta isolera mig så här mycket. Alla som känner mig vet ju att jag är en av de mest sociala människorna på hela jorden. 





Att bli frisk

  Postat den: 2014-09-14 | 13:20:26 publicerat i Allmänt
Varje morgon som jag vaknar hoppas jag att jag blivit frisk. Men ännu har det inte hänt. I stället blir det bara värre för varje år som går. 

En känsla av hopplöshet. 




Humor för hästfolk

  Postat den: 2014-08-26 | 19:00:58 publicerat i Allmänt



Förlååååt och tack!

  Postat den: 2014-08-26 | 13:02:16 publicerat i Allmänt

Jag vill säga förlåt för att jag på senaste tiden varit världens sämsta på att svara på era kommentarer: era fantastiska kommentarer <3 

Även för att jag blivit världens sämsta på att kolla in era bloggar.. Jag kollar men inte alls som förr. För livet är inte enkelt nu. Tänker inte hymla med det. 

Men ni ska veta att jag glömmer er inte och jag är så glad för er alla! 

Stor kram på er och mitt mest innersta tack!!! 


Jag lovar att jag kommer tillbaka. 

Genom stormen

  Postat den: 2014-08-26 | 01:44:58 publicerat i Allmänt

Jag tror inte att det finns någon människa som förstår hur det är för en annan människa att vara med om flera trauman, att gå igenom kriser.

De som själva gått igenom liknande saker kan förstå mycket, men långt ifrån allt. För hur det ter sig är så olika för varje individ. Det är ofta svårt till och med för individen själv att veta hur det känns. Det är värre än världens röra. 

Man förlorar sig själv, går i tusen bitar. Man kan inte lita på sig själv, dumma tankar kommer och dumma handlingar utförs. Det finns en förklaring; personen är inte sig själv. 

Det finns stunder även i de svåraste kriser då man ser ljuset. Men det betyder inte att man kan se klart den andra sekunden. Det är värre än den mest skrämmande berg o dalbanan.

Det är därför oerhört svårt för de nära och kära att hjälpa en människa i kris. Men det betyder inte att man gör fel. Sluta bara inte att älska personen, bry dig, stötta och snälla stå ut. Personen behöver dig mer än någonsin. 

Försvinn inte i stormen bara för att den är enkel att gömma sig i. De riktiga människorna stannar kvar. 
För jag kan lova dig: jag skulle göra det för dig. 




Klockan är 3 på natten

  Postat den: 2014-03-18 | 03:11:19 publicerat i Allmänt
Jag vaknade för en stund sen, helt kallsvettig och skakade. Det har varit så hela natten men nu har jag stora problem att somna om.

Dessa mardrömmar. Jag går inte och ältar saker och ting, jag stänger in det i mitt innersta rum inom mig och låser. Kastar bort nyckeln och hoppas på att hemska minnen ska tvina bort. Men de gör ju inte det, just av den anledningen att jag stänger in det. Jag flyr, jag flyr för att överleva.

Just nu vill jag bara bearbeta allt det hemska och jobbiga jag varit med om. Så det kan släppa taget om min kropp. Nu är det som att ha en enorm sten i en kedja, kedjan sitter fast hårt runt min kropp och denna enorma sten ska jag släpa med mig varje dag.

Jag är van att ha stenen där, alldeles för van. Jag är rädd för det som ligger under. 

Men det är dags, det är dags att konfrontera allt det där jobbiga. Jag har redan börjat, ingen ska gå tyst så länge som jag har gjort - ingen. 




Det gör ont i hela själen, men jag skäms inte.

  Postat den: 2014-03-09 | 20:28:36 publicerat i Allmänt
Läste just en artikel om, 4 män och 2 kvinnor som hade blivit attackerade inatt när de gick en lugn demonstration som kallas: Ta natten tillbaka. Det är en demonstration mot allt våld mot kvinnor. 

Två män greps på plats, som det nu har kommit fram att de är nazister. Men att jag ogillar nazister starkt är inte det jag tänker skriva om.

Jag tänker fokusera på detta med våld mot kvinnor. Eftersom jag själv levt i ett sådant förhållande, vet jag mycket väl hur det är. Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp, fysisk och psykisk misshandel. Jag vet hur vanligt det är och hur mycket det förstör människor. Jag blev förstörd, jag är förstörd. 

Så det spelar ingen roll för mig om det är nazister (som uppenbarligen bär på extremt mycket hat) eller någon random människa som attackerar vid en sån här demonstration. Det ökar självklart mitt förakt mot nazister. MEN! Fokuset ska ligga på att MÄNNISKOR FAKTISKT TAR SIG RÄTTEN ATT GÖRA SÅ. Det tar sig rätten att begå mordförsök på några som demonstrerar för en god sak, på den internationella kvinnodagen. 

Det är precis som alla dessa män som tar sig rätten att kontrollera kvinnor med psykiskt och fysiskt våld. Alla mina tankar går just nu till de utsatta från inatt, men även alls utsatta kvinnor ute i världen. Vi måste få ett stopp. Vi måste våga prata om det. Så detta ska inte ske på en demonstration.

Jag sitter med världens största klump i halsen, tårar i ögonen. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Mina egna erfarenheter, minnen och känslor tar över. Så detta blir inte min bästa text. Men jag ville bara få detta ur mig. Jag vill framför allt få det ur för mig för alls kvinnor som fortfarande är utsatta där ute! Jag vill inte att det ska pågå mer sånt här nu, det får vara nog!

Å du ynkliga människa som säger att feminismen gått för långt, läs på lite och kom tillbaka. Jag blir illa berörd av kvinnor som misshandlar män, men - som tur är, är inte detta ett lika stort samhällsproblem. Män blir inte stenade i länder, män blir inte ifrågasatta hur kort kjol de hade när de blev våldtagna, män har makten. Ge mig jämnställdhet, tack. 




Lite humor behövs när det är tufft

  Postat den: 2014-03-03 | 00:11:03 publicerat i Allmänt








Halvdant

  Postat den: 2014-02-25 | 21:29:00 publicerat i Inspiration
Bloggen kommer gå på halvfart just nu. Det har hänt något allvarligt. Men jag är stark och klarar mig.

Just idag vill jag iaf bara dela med mig av en bild jag tycker om väldigt mycket, som dessutom inspirerar mig. 




GE MIG.

  Postat den: 2014-02-18 | 13:59:34 publicerat i Allmänt



Bloggtips!

  Postat den: 2014-02-10 | 16:49:43 publicerat i Allmänt
Nu tänker jag tipsa om en av mina favorit-bloggar, nämligen: 

http://ninasrader.se

Nina som skriver bloggen är en ödmjuk tjej och väldigt duktig ryttare. Hon skriver bra, intressanta inlägg och lägger upp mycket fina bilder. 

Sen att hennes häst, Bizet är helt i min smak är självklart ett stort plus! :D Hon är precis som Melroose fast i dressyrformat. 

Så titta in vettja!





Som en jäkla bergochdalbana.

  Postat den: 2014-02-02 | 02:08:05 publicerat i Allmänt
Bara massa saker som snurrar i min skalle just nu, som rör upp känslor. 

Ville bara få det ur mig. 
Tack bloggen & godnatt! 




Humor

  Postat den: 2014-02-01 | 15:49:55 publicerat i Allmänt



Kärlek vid första ögonkastet

  Postat den: 2014-01-29 | 23:27:19 publicerat i Allmänt
Hittade just den snyggaste kavajen någonsin, enligt min åsikt. Eftersom jag inte varit intresserad av tävlingar de senaste åren, så har jag inte hängt med hur tävlingskläderna ser ut nu.

Här: http://melindaeriksson.blogg.se/
hittade jag iaf den snygga kavajen, hoppas det är okej att jag lånar bilderna!






Den heter Animo link. VILL HA!!!

Melinda du kommer vara snyggast av alla på tävlingsbanan ;) 


Ge mig energi.

  Postat den: 2014-01-28 | 15:17:23 publicerat i Allmänt



Läsvärt inlägg med glimten i ögat:

  Postat den: 2014-01-22 | 20:35:22 publicerat i Allmänt

http://stallbabbel.wordpress.com/2014/01/16/nya-trender/




Hej! Trevligt att du hittat min blogg. Jag heter Julia och älskar djur, lakrits, fjärilar & klänningar. Min blogg kretsar mestadels runt min hund och häst. Men jag delar även med mig av mina tankar och min kreativitet. Hoppas du hittar något kul!

Melroose f. 07 (swb) e. Hip Hop 1045 ue. Astaire. Hon är en nyfiken tjej med stark personlighet! För att läsa mer om henne tryck på "om Melroose" i menyn.

Tindra f. 11 är en italiensk vinthund. Hon är en mycket kärleksfull och busig tjej! För att läsa mer om henne tryck på "om Tindra" i menyn.



RSS 2.0