Just nu myser jag med Robban i mitt rum, plötsligt blev jag extra varm i kroppen.

Jag älskar Robban oerhört mycket. Vet tack vare honom äntligen hur kärlek ska fungera och hur det är att bli älskad och att älska. Han är trygg, vacker och är den mest godhjärtade person jag vet. Att han stöttar mig i allt och respekterar mig är något som jag aldrig upplevt innan. Att vara förlovad med denne fina man är det bästa som hänt mig. I början när vi träffades sa jag till han att jag inte gillade att säga till pojkvänner att "de var mitt allt" eller att "jag kan inte leva utan dig." Med Robban kan jag säga att han är hela min värld och kan inte tänka mig en värld utan honom. Detta gör mig inte mindre självständig eller stark om det skulle ta slut mellan oss, (det får aldrig ta slut, det kommer inte) Men alternativet finns alltid där, jag skulle iaf klara det. Livet skulle iaf aldrig bli densamma, jag uppskattar Robban oerhört och som sagt han har lärt mig om respekt och ömsesidig kärlek. Att jag inte kan se ett liv utan han, en framtid utan min fina Robban är bara sunt tycker jag. Att leva med en människa som får en att må så bra, ger mig så mycket, som älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Jag är alltså inte för mycket uppe bland de rosa molnen, jag är inte naiv. Det är bara min fakta, jag älskar Robban. För evigt.