Jag lyssnar, men ser bara läpparna röra sig.

Det är helt tomt runtomkring mig, tomt i mig men samtidigt så fullt av allting. Jag är utmattad, trött och glömmer saker hela tiden. Gråter mycket lätt, sover dåligt. Ser inte mitt egna värde, jag är inte värd något. 

Ensamhet, hopplöshet och ingenting. En känsla av likgiltighet. Jag är inte mig själv helt enkelt. Jag vill bara skrika ut i skogen, springa lättklädd ut i snön. Känna ingenting fast ändå allting. 

Det är dags att jag börjar acceptera att det är så nu, jag måste ta det lugnt.

Allting suger energi ifrån mig, energi-tjuvar är värst. De suger ifrån en på mitt tomma bränsle. Det är ju redan tomt, jag är långt under minusstrecket.

Kramar - det gillar jag. Varmt och tryggt.
Nu är det min tur, jag ska återhämta mig.