Jag har stora problem med tillit och att skaffa nya vänner, pga av mitt bagage. Samtidigt så tänker jag för det mesta jag har ju inget att förlora så jag pratar med människor och så vidare. Men blir alltid besviken tillslut iaf, jag känner mig som en lågstadietjej när jag ger av mig själv till tjejer och öppnar mig typ. För sedan blir det alltid samma, jag blir aldrig bjuden på något,blir aldrig en i gänget. Med lågstadietjej menar jag att jag kan vara så patetisk att jag säger "hihi om ni ska kolla film någon dag så hänger jag gärna på". Men hör de av sig - NEJ. Jag är hård nu, även mot mig själv. Det är ju sant, jag kan till och med vara så patetisk att jag frågar någon flera gånger om vi ska ses men så blir det aldrig något, alltså jag är inte prioriterad. Inget illa mot någon nu alls, men man kan inte ens komma in med en tå i ett "tjej-gäng". Detta har gjort mig till en mussla, jag sluter mig oerhört lätt. Jag föredrar att vara med djur för de älskar mig ovillkorligt. Väljer också att vara hemma och mysa med familjen och Robban i stället för att gå ut och festa. För det är ett faktum, jag har ingen att festa med i alingsås en fredagkväll. Ni som läser detta och bara tycker jag är negativ, då får ni för tusan tycka det!

Hellre en fågel i handen en tio i skogen.