Working equitation

Detta är något som jag och Melroose skulle tycka var riktigt kul!

Tävlingsformen uppstod 1995 i Italien, men sättet att rida har månghundraårig tradition från arbete till häst, med bl.a. boskap, tjurfäktning och inte minst - krig! Man har som mål att rida på en hand, eftersom man behöver den andra handen till viktigare göromål, som att hålla i en stav, eller öppna en grind.


De länder som är tävlingsaktiva i WE är, Italien, Spanien, Frankrike, Portugal, Brasilien, Mexico, England, Belgien,
Tyskland, Sverige, Holland, Österrike, Tjeckien och Usa och Australien. Usa och Australien är inte med i WAWE ännu.


De hästar man kan se på en tävlingsbana är bl.a. Araber, Maremma( Italiensk ras), Camargue(Frankrike), Lusitano, P.R.E,
Andalusier, Lusoaraber, Hispanoaraber, halvblod mm. Man får använda vilken hästras man vill och det är intressant att man använder inhemska raser i så stor utsträckning.
Storleken har heller ingen betydelse och det är mycket posivt att mindre hästar, eller för stora ponnyer blir mycket attraktiva i denna gren! Ponny och häst kan tävla mot varandra på lika villkor.
I Sverige har vi en stor och varierande hästflora, så vi kommer säkert att få se många variationer på framtida tävlingsbanor. Varje land som tävlar, bestämmer vilken tävlingsdräkt som skall användas. I England använder man de kostymer likt de vi är vana att se på tävlingsbanor i dag. I övriga länder har man traditionella riddräkter, med t.ex. ridkjol för kvinnor i vissa länder.

I Sverige tävlar man i tre olika moment:

Dressyrmomentet.
I Sverige finns möjlighet att börja tävla i lätta klasser Debutant-LA och vidare MSV-Svår klass.
Det internationella programmet påminner om Kür, ( I Sverige kallar vi det " Svår klass " )då ryttaren själv sätter ihop sitt program till musik, där vissa rörelser skall ingå. Dock skall alla ryttare visa rörelserna i samma följd, men man kan välja att lägga dem på lite olika ställen på ridbanan. I det internationella programmet ingår galoppombyten, skrittpiruett, trav och galoppökningar, medan masters rider övergångar mellan piaff och passage, galoppiruetter och byten i serier. Man bedömer hästens rörlighet, eftergift och uppmärksamhet och ryttarens sits och förmåga att förmedla hjälperna till hästen. Dessutom beöms det artistiska i koreografin och hur det presenteras.




Teknikbanan.
Man skall ta sig igenom en bana med olika hinder, som ofta börjar och slutar med en grind.
Inne på banan möter man svårigheter, som man kan tänkas stöta på, när man arbetar på fälten eller på gården. Det kan finnas höns eller får i en fålla, som hästen skall ta sig förbi utan att tveka. Man rider över en bro, slalom med galoppombyten runt tunnor eller stolpar, ryggar i ett L, hoppar över halmbalar och fångar en ring med en stav o.s.v.
När man rider teknikbanan, gäller det att göra det så stilfullt som möjligt, där missar ger poängavdrag. Bedömningsprotokollet ser ut ungefär som ett dressyrprotokoll.




Speed.
Fartbanan kan vara samma som som teknikbanan, men här gäller det att göra det så snabbt som möjligt, utan missar, precis som på en omhoppning. Här gäller det att ha en smidig och vändbar häst. Stilen eller gångarterna bedöms inte. Man får tillägg i sekunder vid rivningar. Och avdrag om man klarar ringen t.ex.



http://www.youtube.com/watch?v=5895K-Xjupk&feature=related


I andra länder har man tävlat i en boskapsgren, när man tävlat internationellt och då endast i lag.
Denna gren kommer med all sannolikhet försvinna om Working Equitation skall in i FEI.
Positivt för alla ryttare som inte vågat ta steget till WE pga koskräck :) !
Tävlingsformen WE blir då mer lik en ridsportgren, vilket säkerligen kommer att göra den mer accepterad.

---

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kom ihåg mig?


Kommentar: