Barbackaritt på min älskade häst!
I fredags red jag barbacka på Melroose för andra gången någonsin, hade förväntat mig att hon skulle spänna sig lite. Men ååååh så fin hon var! Hon var verkligen positiv, harmonisk, pigg och duktig! Ville inte hoppa av när vi var tillbaka ^^ Då vet jag hur mycket hon gillar det!
Pikeur candela jeans
Här händer det grejer!
Igår höll jag hopplektion för Melroose och min medryttare. De skötte sig båda riktigt bra! Ååh så fin min häst börjar bli nu! Hon har självklart alltid varit fin, men nu börjar bli i en riktigt bra form. Har tyvärr inga bilder.. Men det såg riktigt trevligt ut igår!
Idag har jag varit på en anställningsintervju och fått jobb i sommar :D :D
Ska strax åka till stallet med Tindra och Robban. Det blir en lugn uteritt idag eftersom M gick så hårt igår. Vädret är dessutom perfekt för det! Sedan styr vi bilen mot Skövde för att hälsa på en vän.
Vad gör ni en dag som denna? :)
Bärrandsröta - repris med tanke på gårdagens inlägg!
Det är mycket vanligt att oskodda hästar får bärrandsröta vid blött väder. Det beror på att hovarna blir mjukare och att smuts och småstenar lättare trampas upp i lamellagret, det är också lättare att få sprickbildning då inte fullgott samband finns mellan vägghorn och sulhorn. Om hästen har en felbelastning i hoven är det oftast den överbelastade sidan av hoven som drabbas.
Man märker rötan genom att tex dra med hovkratsen i lamellranden. Om det lossar mjukt hovpluver så skrapa lite extra. Rötan luktar skit! Så ett tips är att lukta på "pulvret" :P Om det stinker så bör du gräva/skrapa bort allt de mjuka tills det är hårt igen. Om det blir ett hål så kan man behöva slå en pling till Hovis =) Kolla noga igenom alla 4 hovarna! Det kan gå långt innan man märker rötan, så det kan va värt nu när det börjar bli geggigt ute, för det är ett riktigt helvete när det väl börjar, tro mig!
Bärrandsrötan kan senare utvecklas till hålväggar om man inte behandlar rötan. I värsta fall kryper rötan långt upp o förstör hovkapseln - hälta o tex hovbölder är vanligt.
I värsta fall kan man bli tvungen att operera bort förstörda partier- vilket medför lång kovalecens m gipsbandage.
Kratsa noga ur barfotahovar, skura ev rent m vatten. Om du hittar småsten o kan peta upp hål i bärranden- kontakta din hovslagare-rengör dagligen med tex en liten skruvmejsel som
kommer ner bättre än hovkratsen. Använd virkon i hålet motverkar bakt/röta/svamp mm.
Rötan vill gärna ha syrefritt- därför ska det hållas öppet o ej packas igen med smuts eller tex plastning(end i nödfall anv plastning).
Om man skor hästen skyddar skon bärranden från intrampning av smågrus.
Även en skodd hov kan drabbas-i tex sprickor. Fånghästar drabbas lättare pga försvagad hovkapsel vid lamellranden.
Det luriga med bärrandsröta (liksom tex strålröta,mugg mm) är att hästen klarar det ofta ganska länge (utom vissa känsliga individer)
När man nonchalerat det en period-och det lite osynligt har utveckats- får hästen helt plötsligt ordentliga problem..
2 MIN RENGÖRING OM DAGEN- SPAR DIN PLÅNBOK O DIN HÄST!
Avslutar med en frisk hov
Melroose hov-historia del 1.
Här kommer den!
När hon var ungefär ett år gammal så hände det som inte fick hända.. Vi fick avliva Majka (Melroose mamma och min fina ängel), det kom så plötsligt. Från den dagen lovade jag mig själv att för evigt vaka och ta hand om min Melroose oavett vad. 
Det gick ett par dagar så haltade Melroose.. Hon haltade lite, sen var hon helt bra ett par veckor. Vi pratade med vår hovslagare, andra kunniga hästmänniskor och en veterinär. Vi fick rådet om att avvakta, troligtvis hade hon trampat på en vass sten eller något liknande och blivit öm. Men sen kom det tillbaka igen, värre än någonsin. Hon ville knappt stödja på höger bak. Tecknen visade på en hovböld. Vi tog kontakt med vår dåvarande hovslagare, han kom ut och sa att det inte var några problem. Att det måste vara något annat, typ en sträckning. Men vi visste att det var något skumt med hovarna. (När vi ser tillbaka på detta idag, så brydde sig hovslagaren nämnvärt. Han hade inte kunskapen direkt om sjukdomar i hovar, utan kunde slå på skor. Eftersom vi inte hade någon som helst kunskap eller erfarenhet vad det kunde vara förutom hovböld, så litade vi blint på honom. Det är ju han som ska sitta på kunskapen!)
Men vi bestämde oss för att åka och kolla upp henne direkt. Vi åkte till klinik med henne och det visade sig att hon hade bärrandsröta i tre hovar, det hade letat sig upp och blivit hålväggar. Speciellt en bakhov var riktigt illa däran. Veterinären uttryckte det som så "Hovarna ser ut som råttbon, vet inte om hon kommer klara detta. Om det kommer bli bra."
Jag visste inte vad jag skulle känna och säga. Jag mådde så jäkla dåligt, likaså mina föräldrar. Vi hade dåligt samvete och tankar som: att vi borde upptäckt det själva, åkt till kliniken tidigare. Men veterinären lugnade oss och förklarade att det fanns inget vi kunnat göra bättre. Sådant här är lurigt och att hovslagaren ska kunna se det. (Innan detta hände M så hade vi aldrig ens hört talas om bärrandsröta.) Man är ju tvungen att skära ner i hoven för att upptäcka det. På kliniken upptäckte de det med röntgen såklart, eftersom man kan inte börja skära i hovar för att man TROR att det kan vara bärrandsröta. Det börjar smått och Melroose hade sådan otur att det ätit sig upp i hovbenet.
Bild från premieringen som hon var med på precis innan allt hände. Hon fick super-bra poäng och skötte sig perfekt! Minns det som igår.
Del 2 finns precis nedanför.
Melroose hov-historia del 2.
Plötsligt ringde dem från kliniken; "Hon är en riktig kämpe! Melroose mår jätte bra och operationen gick bra." Vilken lättnad!!! När vi senare kom till kliniken stod min ögonsten med alert blick och gnäggade till oss. Känslan är obeskrivbar som jag kände där och då. Hon hade varit vaken bara ett litet tag, men var redan sitt näst intill vanliga nyfikna jag. Hon var tvungen att stanna där ett par dagar innan vi fick ta med henne hem. Det var sjukt jobbigt att lämna henne där över natten. Men vi visste att hon var i goda händer.
Har inte en enda bild från detta. Så bjuder på ännu en härlig bild från premieringen. Som vi var på precis några dagar innan allt detta..
Den jobbiga resan var inte slut där. Väl hemma fick vi sköta om hovarna varje dag, hon hade en lång boxvila och gick med gips på tre hovar. En månad fick hon stå inne i box och inte sätta en enda hov utanför boxen. Var där varje dag och umgicks med henne. Sedan var det en lång period som hon bara fick gå rasthage, endast någon timme per dag som sedan utökades försiktigt. Under denna perioden var det många återbesök (förutom under boxvilan just). För att byta gips, kolla hur det läker osv. Vi märkte snabbt att hon mindes vad som händer i en klinik. Hon gick på transporten som en pärla. Men när vi kom fram så frös hon fast i backen och TOTAL-vägrade att gå in i kliniken. Så var det varje gång. Tillslut började hon till och med vägra även när vi skulle ut därifrån. Hon visste att vi skulle tillbaka igen och då var det något nytt som skulle kollas/göras och hon hade ju ont i hovarna. När gipset väl var borta, så såg inte ens bakhovarna ut som hovar längre. Vi trodde hon aldrig skulle bli normal igen. Det kändes hopplöst för en stund där, oddsen var inte jätte-bra att hovarna skulle bli helt normala. Tiden gick och vi var envetna på att hennes hovar skulle bli bra igen. Att vår älskling skulle bli bra igen! Det blev bättre och bättre. Hon var mycket bättre ett år efter operationen.
Jag och mamma fixade med hennes hovar varje dag, med elastic hov och annat medel vi fått från veterinären. Jag minns inte hur länge som vi gjorde detta varje dag, men VÄLDIGT länge var det iaf. Än idag gör vi detta några gånger/vecka, just smörjer på elastic hov. Efter detta har det hänt ca 5-10 gr att hon haft små fickor som till en början av bärrandsröta. Då har vi hällt i virkon i hålan. Eftersom det var så mycket av hovarna som fick skäras bort, försvann allt naturligt skydd. Det var även en period då hon fick bärrandsröta om och om igen ("bara" det, inget som hann klättra sig uppåt). Därför fick hon skos fram så snart det gick, när hovarna var såpass normala. Sedan fick hon skor bak strax innan hon fyllde 4 år. Eftersom hon ömmade väldigt mycket, högst troligt pga operationen. För det tar många år att få tillbaka de starka och helt friska hovarna. Så även om jag är för att unghästar ska gå barfota länge. Så gick det inte..
Så har vi detta med hovslagare.. Eftersom Melroose bara förknippade sina hovar med smärta. Så var en veterinär tvungen att komma ut och ge henne lugnande i blodet de första gångerna. Jag och mamma tränade även varje dag på sådana enkla saker som att lyfta hovarna. Men hon sparkades, stegrade, tryckte in en i väggen osv. Både jag och mamma har fått oss några sparkar. Men vi gav oss inte, för det var ju för hennes skull! Tillslut kunde vi använda ett slags pulver som blandades med vatten, så gav vi henne det under tungan. När det funkade fint så trappade vi ner detta försiktigt. I måndags fick hon i stort sett ingenting och skötte sig perfekt! Det var verkligen HELT UNDERBART!!! Hovslagaren vi haft de senaste åren är även helt fantastisk. Han har sådant tålamod med M, han är lugn och naturlig. Och framförallt envis!
Fina tjejen, mars i år.
Idag kan vi lyfta hovar utan problem, även kratsa. Det var längesen hon försökte pricka in en spark eller liknande. Men än idag märker man att hon är väldigt privat med sina hovar. Det är fullt förståeligt. Hon är en ögonkännare, "vem tänker pilla på mina ben/hovar nu. Är detta verkligen helt okej?..." Vi har ju byggt upp en enorm tillit pga detta, så för mig och mamma är det inga problem. Inte för att hon sparkat någon annan, men man ser skeptisen. Speciellt mot hovslagare, de ska ju låta om sig, slå i sömmar och sådant skumt.
Nu lever jag inte med skräcken: Imorn kanske hon har bärrandsröta. Men hennes hovar ska bli ännu mer stärkta, även fast de redan är starka! Så har vi ett par år kvar innan jag vågar pusta ut helt.
Sommaren är här!
På riktigt, vi har 25 grader i skuggan. Så mina bleka ben får äntligen möta lite solljus. Hoppas detta håller i sig nu! Jag deppar inte ihop om det kommer lite regn, men vill inte att det ska bli kyligt igen.. Ljumma sommarkvällar är typ det bästa som finns!
Min uppdatering kommer bli sporadisk ett tag framöver. Mina dagar består av: Njuta av det underbara vädret, vara i skolan, plugga, jobba, stallet, Tindra och umgås med min man.
Har även börjat springa igen! Vi har en helt fantastiskt bokskog här, så jag och Timpen tog oss en runda igår. Är glatt överraskad över min form, är i mycket bättre form än vad jag trodde! Fick ingen mjölksyra och hade ett gött flås, utan att dö. Kör inte stenhårt direkt, utan bygger upp mig. Mitt mål efter denna sommaren är att kunna jogga/löpa 30-40 min i streck! Använder förresten en app som heter runkeeper, rekommenderas varmt!
Ni var förresten några stycken som ville höra om Melroose hov-historia. Kul! Ska försöka få ihop det ikväll.
Ha det underbart nu och hoppas vädret är lika gott hos er!
Soliga måndag!
Jag älskar sol, så det får bli ännu en sådan rubrik. Sitter just nu och laddar inför ett stort matteprov, ska ta bussen snart och sedan skriva det. (Suger på matte så håll tummarna!)
Kom nyligen hem ifrån stallet, Robert skodde Melroose för sista gången idag. Han har annat arbete så har tyvärr inte tid längre. Tackade honom så himla mycket för denna tiden, M gillar verkligen honom och det är tack vare honom som hon nu godkänner att skos.
Longerade henne lite innan, hon skötte sig verkligen perfekt och blev svettig. Sen skötte hon sig så bra vid skoning som hon aldrig gjort förut! Glad matte :D
Idag fick hon släppas ut i sin flugdräkt faktiskt, de jävlarna (flygfäna) börjar komma..
Förresten ni är nog en del som inte vet om Melroose "hov-historia". Om ni är intresserade av att höra den så är det bara att säga till!
Veckans outfit
Bea och Doxa
http://bedressage.blogg.se/
Scapa sports scabrak
Jag har aldrig tidigare varit något fan av deras grejer, men det här är schabrak i min smak!
Jag vet att många tycker det är fint men fjolligt med blommorna i trean, men blommorna är typ det finaste av allt tycker jag! Gillar allt med dessa schabrak.
HISS från mig!
Bilder lånade från tophorse.se, chevalridsport.se
Hoppning/markarbete
Idag ställde jag fram en liten kombination med 4 galoppsprång i mellan. Det första började jag med ett kryss och de andra ett litet plank i sveriges glänsande färger. M är lite tittig på just plank.
Just i hoppning har jag de senaste åren inte haft något självförtroende i stort sett. Jag har hoppat in M och det har gått bra. Men har inte sett glädjen i hoppningen (och det har sina skäl..).
Idag såg jag fram emot att få hoppa! Så detta var en stor grej för mig! Vi avslutade när hindret låg på 1 m. Jag var så lycklig!! Är fortfarande glad över detta. Vi hoppade idag, det var roligt, det gick bra och jag var duktig. Framförallt min häst var duktig, min fina Melroose. Hon gillar verkligen att hoppa!
Första gången vi hoppade så tittade hon på planket, men det var jag som var lite dålig med att stötta dessutom. Lätt att glömma bort det när hon annars hoppar allt med glädje och självförtroende.
Hennes galopp har blivit mycket bättre också, den är rund och avslappnad. Förut orkade hon inte riktigt, kröp ihop ibland (speciellt på kortsidorna) och fick mjölksyra ganska snabbt. Idag kunde jag få igång henne i en mycket framåt galopp, hon frustade, sökte sig ner i en låg form och lyfte ryggen. Hon var även mjuk och tillfreds i munnen.
Svettiga red vi sedan tillbaka till stallet med ett stort leende på läpparna! Hon fick äta sin efter ridning-mat och spolas av, sen släpptes hon ut i gräshagen med lite flugmedel.
UNDERBARA SÖNDAG, tack för det! Här får ni en halvkass bild på en nöjd men trött häst efter ridpasset, vi matchade oss i lila idag!
Soliga söndag!
Igår tog jag en dags paus från bloggen. Hade det mysigt med min pojkvän. Först åkte vi till stallet, pysslade och gick och gosade med Melroose i hagen. Sedan åkte vi vidare till Emelie, vi blev bjudna på hemmagjord sushi. Det var så sjukt gott! Sen åkte vi på bio, vi såg dark shadows. Den nya Tim Burton filmen med Johnny Depp. Den var mycket bra men inte alls så bra som vi hoppades.
Nu äter jag nybakt bröd och ska åka till stallet snart! Se denna underbart söta bild Robban tog på M igår:
Novabett
Det är så att novabettet är det enda bettet som Melroose trivs med just nu. Hon ratar vanligt rakt med fasta ringar och tredelat med fasta ringar. För något år sedan testade jag ett rakt gummibett på henne, det gillade hon men fick tyvärr friktion av det i mungiporna...
Novat funkar suveränt! Men M har börjar bli väl het ibland vid uteritt, jag får absolut stopp på henne. Hon blir inte rå-stark utan bara lite, men eftersom hon är så känslig i munnen så vill jag inte behöva segdra. M trivs inte med det och självklart inte jag heller, vill försöka hitta ett till bett hon trivs på!
Därför söker jag ett bett som är likt Novat. Men inte fullt så milt (det är verkligen super-milt). Gillar inte uttrycket "att betsla upp sin häst", det är inte heller det jag behöver göra. Bara något komplement, för vill inte bara rida på novat heller.
Så HIT ME med tips nu!
Ligger på sofflocket och käkar praliner.
Tindra löper så rubriken passar perfekt. Jag sympatiserar med henne och latar mig. Känner att detta är ingen bra dag. Nya tag imorn!
Då är det stalltjänst som gäller på morgonen, sedan blir det sushi och bio med Robban.
Bloggtips!
Dressyrsnack.se
Detta är min absoluta favoritblogg. Det är två tjejer vid namn Maria med sin fux-valack Arras och Emma med sitt bruna sto Minardi, som skriver om sitt liv med häst och satsningen i dressyr.
Det är alltid välskrivna inlägg. Intressant och inspirerande läsning! Tjejerna verkar mycket ödmjuka och det är roligt att följa deras resa. Båda är mycket duktiga ryttare och jag blir peppad av att läsa om deras framgångar.
Så om du letar efter en dressyrblogg där den/de som skriver har båda fötterna på jorden; så kommer du absolut gilla denna!
