Fin tanke eller hur? Hoppet är det sista som överger människan.

Det finns verkligen HUUUUR mycket som helst jag skulle kunna skriva här. Det är för privat helt enkelt. Jag tänker däremot tala om för er att jag inte mår bra. Jag säger inte det för att folk ska visa empati eller annat. Utan endast för min egna skull. Jag hatar att låtsas, jag hatar alla känslor som bara rör runt i mig. Bara för att jag tidigare inte pratat om dem. Vi människor tror att det finns rum i kroppen att bara gömma känslor och erfarenheter hela tiden. Jag var iaf inte beredd. Det ledde till panikångest. Jag trodde (och tror) att jag tål allt. Ja - jag är en stark och unik människa. Men det finns ingen med superkrafter som kan klara allt. Det är dags att jag börjar förstå det.

Jag har alltid tagit skulden för allt, alltid sett fel hos mig själv. Vet ni vad? Nu är jag riktigt förbannad för det!! Jag är arg på alla er som sparkat på mig när jag låg ner. Alla er som har förnedrat och kränkt mig. Alla er som svikit mig, ljugit för mig och spelat spel. Jag är arg på er som gör samma sak mot andra!

Jag är inte tuff, har aldrig varit tuff. Min psykolog kallade mig tuff häromdagen. Det är bara rättvisa och min moral sa jag. Om jag ser någon behandlas illa så ingriper jag - direkt. Aldrig att jag skulle vara en del av den smutsiga skiten. Har alltid varit sån. Jag är inte som "eliten" hjälper för att vara omtyckt. För vet ni vad? Samhället är förvridet, hjälper man någon som kränks. Då hamnar man där själv. Det är en självklarhet. Jag skulle iaf aldrig kunna titta på - aldrig. 

Det är helt sjukt egentligen att vi människor går och är så stolta, vi är så stolta för oss själva och att vi är smarta. Ursäkta mig men jag tycker människan är det mest onda som vandrar på denna jord och det mest oempatiska släktet! Ni vet att jag är inte är fördomsfull och drar alla över en kam. Men jag är så jä*a förbannad. Jag har alla anledning att känna så, jag har sett de värsta sidorna hos människan.

När är det min tur att få tillbaka? Och alla andra som blivit mosade.
Jag sitter inte här och tycker synd om mig själv, nej-nej. Men varför ska jag leva med denna feta ryggsäck när jag faktiskt är offret? Samhället bryr sig inte, det hör till att "livet är tufft". Den frasen kan bara kiss my ass. För alla har val. Mitt val är att behandla andra med respekt. Förstår inte att det är så förbannat svårt för vissa.

Det är människors liv som de leker med.


Bakom dessa murar
En längtan, ett rop
Fina ängel
Jag ser dig nu