När jag var liten så var hästmänniskor stöttande, ödmjuka, samarbetade och en helhet.
Eller så var det i mina naiva barnsögon..

Idag är det splittrat. För det första ska man höra till en grupp. Ex. hoppning, dressyr, western, NH. Sen om du verkligen "kan" NH så får du absolut inte hålla på med hoppning. Om man satsar på dressyr då kan du ju inte ha hopp-utrustning, exempelvis.

Jag har mycket svårt för detta att folk hamnar i fack. Varför kan vi inte samlas kring det vi har gemensamt? Underbara hästar.

Nänä - det ska i stället pikas från alla håll och kanter. Det är skrämmande att vi inte kan vara glada för varandras skull. Det finns såklart människor som är ödmjuka inom hästsporten. Men de är unika. Ju mer samhället fokuserar på individen, desto mer egotrippade blir vi. Ensam är inte stark.

Jag tycker faktiskt att det är dags att gå ner ifrån sin höga pedistal och se andra.