Vinthundar som jag är svag för - Saluki

Datum: 2011-08-05 /12:05:00 / Allmänt /  

Min favorit (efter italienaren) !
Vill köpa en saluki som andra hund.



Salukin är en medelstor vinthund, som är vänlig och personlig, intelligent och charmig. Satsar du tid och intresse på dess uppväxt har du en mycket givande och faktiskt ganska lättskött livskamrat, som inte har några speciella rasbundna sjukdomar och ofta lever länge. Den är snabb och på så vis delvis självmotionerande. Som vuxen är den lugn och stillsam inomhus, och den luktar sällan hund.
Salukin – den arabiska eller persiska vinthunden - har visserligen en spännande historisk bakgrund med rötter i Mellanöstern och den islamiska kulturen i civilisationens vagga. Denna från början exotiska och sägenomspunna jakthundstyp, som av beduinerna skattades lika högt som en värdefull kapplöpningskamel eller ett par hustrur, är dock sedan länge en relativt folkhemsanpassad och trevlig sällskapshund för vanliga hundägare i hela västvärlden.



Folkhemsanpassad aristokrat
Den är trots sitt gracila yttre en tämligen tålig och robust hund av medelstorlek (60 – 70 cm i mankhöjd, 20 – 30 kg i vikt). Könsprägeln skall vara tydlig, dvs det skall vara tydliga skillnader mellan tik och hanhund, i fråga om t ex storlek, massa, huvud och uttryck.
Salukin har en vacker och lättskött päls, och förekommer i nästintill alla färger och teckningar samt i två hårlag – lång och släthårig. Dessutom kan pälsens kvalitet och längd variera, inte minst i fråga om öronbehäng och svansfanor hos de långhåriga. Variationen i typ och färg är önskvärd och avspeglar hur rasen såg ut i de olika delarna av det geografiskt sett stora ursprungsområde den härstammar från.




Viktigt med miljöträning
Visst har salukin sitt speciella sätt, sin egen rastypiska mentalitet. Men den bild som tidigare ibland gavs av salukin är missvisande. Salukis skall inte alls ”klättra på väggarna”, och gör det inte heller om de fått växa upp under normala förhållanden. Salukin kan vara mycket tydliga i sina signaler, vilket inte skall feltolkas. Dvs att den reagerar på t ex ett högt ljud eller ett oväntat uppdykande föremål är inte fel, utan visar bara att den är uppmärksam. Gör ingen stor affär av detta, så gör salukin det inte heller. Normalt sett går reaktionen över lika snabbt som den kom.

Den unga salukin passar som regel inte som kennelhund, och som uppfödare måste man satsa på god mentalitet hos föräldradjuren och på ”köksuppfödning”, för att valparna tidigt skall präglas in på det moderna vardagslivets alla ingredienser. Om dessa villkor är uppfyllda, och uppfödaren inpräntar för valpköparen vikten av att denne fortsätter att miljöträna sin valp, så den blir ordentligt socialiserad till de företeelser den bör känna till för att utvecklas till fulländning är salukin en underbar sällskapshund. Den är då till stor glädje för sin ägare och möter varje ny situation med hälsosam nyfikenhet, må det vara en hundutställning eller ett gäng med ungar utklädda till påskkärringar vid ytterdörren, eller tomten själv!




Salukis som fått växa upp tillsammans med barn är normalt sett väldigt fina med barnen, förutsatt naturligtvis att dessa har fått lära sig hur man umgås med en hund. Salukin tycker t ex sällan om att bli klättrad på eller använd som riddjur, och som förälder måste man ju alltid vara beredd på att ingripa och skydda barn respektive hund från onödiga missförstånd, när det gäller riktigt små barn.

De lite äldre barnen kan få en mysig kompis i familjens saluki, och måhända är det de som blir duktigast på att lära salukin nya konster, agilitymoment mm! Inom parentes sagt är många av våra skickliga junior handler-ungdomar salukiägare. Eftersom salukin är en relativt okomplicerad utställningshund kan barnen ofta tidigt debutera som handlers i ”barn med hund” och utveckla stor talang på detta område.



Lugn och tillgiven innehund efter motionsrundan
Som vuxen är salukin en mycket lugn innehund, förutsatt att den fått sin dagliga motion, som den gärna vill ha vid ungefär samma tidpunkter varje dag. Den tar inte mycket plats inomhus, och rullar gärna ihop sig så den ser ännu mindre ut när den ligger ner. Man kan faktiskt säga att den är ”hopfällbar”! Man kan ha många salukis tillsammans inne utan att det blir rörigt, och en stor andel av salukiägarna i Sverige har upptäckt, att salukin blir ännu personligare och lyckligare om den får en salukikompis till så småningom.
Salukin kan sägas vara antingen ”på” eller ”av”, med få mellanlägen. Den både leker och vilar intensivt! Till skillnad från hundar av en del andra raser rantar salukin inte efter en inomhus och pockar på uppmärksamhet i tid och otid, utan ligger ofta lugnt på sin plats och kopplar av, tills något händer som berör den. En del kan stå i timmar och titta ut genom fönstret, om lämplig utsikt finns.

Salukin luktar sällan hund. Den varken hässjar, dräglar eller flåsar, utom möjligen efter en lång intensiv språngmarsch en varm sommardag. Den har en mycket lättskött päls, som hos den mest förekommande långhåriga varianten ger en mjuk inramning av den eljest strömlinjeformade vinthundskroppen. Salukin ”använder sina öron”, som skall vara högt ansatt och rörliga, vilket i kombination med dess vackra, uttrycksfulla ögon ger den ett ibland nästan mänskligt utseende.
Den är hemkär och tycker om att vara tillsammans med sin familj, men den är också lätt att ta med bort



Skiljer mellan bekanta och obekanta
Salukin kan vara mycket kelig mot sina vänner, när den har lust, men den är inte inställsam och tycker inte om att någon tvingar sig på den. Den vuxna salukin skiljer ofta mellan ”vänner, bekanta och främmande människor”, som behandlas med olika grad av tillgänglighet och kärvänlighet. Valpar och unghundar, som fått goda erfarenheter, är dock oftast öppna mot alla människor. En del salukis är så där orientaliskt högdraget reserverade redan som valpar, medan andra aldrig blir det.

Men även om salukin inte dyrkar marken där du går, visar den dig sin tillgivenhet på ett charmerande sätt. Den uppmärksamhet och kärlek man får från en saluki får man inte nödvändigtvis automatiskt, för att salukin är hund och man själv är människa. Salukin är lyhörd för olika sinnesstämningar och intelligent nog att fatta egna beslut.




Lättmotionerad – speciellt om man har två
Lär man sin saluki att vara lös har man faktiskt en mycket lättmotionerad hund. Åtminstone så länge den är ung springer den alldeles av sig själv, utan att du behöver röra på dig eller kasta pinnar eller bollar åt den för att få fart på den. Nu behöver salukin inte bara ”springa av sig”, den mår också bra av långa, raska promenader där den får använda alla sina sinnen. Då kan man gärna ha den kopplad igen, för när den har fått springa av sig mår den bara bra av att få resten av promenaden i mer behärskad form.

Många salukiägare har två salukis. De är lätta att ha flera av, och det är fortfarande lugnt inomhus fast man har flera hundar. Hundarna har sällskap av varandra och utvecklar varandras personlighet. Samspelet dem emellan är givande att iaktta. Jag vill dock personligen avråda från att skaffa två valpar på en gång. Det är lätt hänt, att de då bara busar med varandra, och att man inte får den kontakt med var och en av dem, som är förutsättningen för ett lyckat förhållande.




Varierar till typ, färg och temperament

När man skall skaffa sig en saluki, är det att rekommendera att man först sätter sig in i rasens olika färger, typer och temperament. Genom att besöka en större hundutställning och titta på de hundar som ställs ut där kan man bilda sig en viss uppfattning om vilka färger och modeller som tilltalar en mest. Rasens och de olika individernas mentalitet lär man dock sällan känna på en sådan utställning. Salukin skall därför också ses i hemmiljö, och gärna under promenad eller i lek utomhus, för att man bättre skall förstå hurdan den är till sättet.

De salukis som importerades till Europa och USA kom från en rad olika typer av terräng och klimatförhållanden. Typ och färg varierade med ursprungsområdet. Rasstandarden har skrivits så att den täcker alla rasvarianter, och man önskar sig inte en enhetlig saluki, utan vill bevara de olika typer som finns beskrivna i litteraturen sedan långt tillbaka.


Den stora färgvariationen har också en funktionell bakgrund, och i princip är alla färger, teckningar och kombination av färger tillåtna.

Idag har de ursprungliga linjerna blandats sedan generationer, och man kan inte längre tala om renodlade typer på samma sätt. Men rasen uppvisar en önskvärd stor internvariation även idag.



Temperamenten hos dagens salukis kan också variera, även mellan kullsyskon. Grovt sett kan man kanske säga att det även här finns två grundläggande temperamentstyper: en mer sprallig och utåtriktad sort, som kan vara mycket envis när den vill eller inte vill något, samt en mer saktmodig och eftertänksam typ, som också den kan vara envis men som lättare går att övertala. En del individer inom rasen behöver stöttas medan andra kan behöva dämpas. Däremellan finns förstås alla de variationer av ”rastypiska” och ”mindre rastypiska” beteenden.

Hur just din saluki blir, beror naturligtvis till stor del (men inte helt!) på hur du vill ha den, och vad du gör för att få den att bli sådan.


(text lånad från: http://www.saluki.se/index.php)




Postat av: nordsvensk yrla
Datum: 2011-12-14 Klockan: 19:59:13 | Kika in här: http://ylaslya.webblogg.se/

Saluki är den bäst hundras du kan få tag i ;)







Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kom ihåg mig?


Kommentar:

Hej! Trevligt att du hittat min blogg. Jag heter Julia och älskar djur, lakrits, fjärilar & klänningar. Min blogg kretsar mestadels runt min hund och häst. Men jag delar även med mig av mina tankar och min kreativitet. Hoppas du hittar något kul!

Melroose f. 07 (swb) e. Hip Hop 1045 ue. Astaire. Hon är en nyfiken tjej med stark personlighet! För att läsa mer om henne tryck på "om Melroose" i menyn.

Tindra f. 11 är en italiensk vinthund. Hon är en mycket kärleksfull och busig tjej! För att läsa mer om henne tryck på "om Tindra" i menyn.