Sidensvansen är rödgrå, med svart strupe, ett svart band genom vardera ögat och gul stjärtspets. Fjäderbeklädnaden, som är mjuk och fin, bildar på huvudet en mycket lång tofs. Sidensvansen har en kort, vid roten nedtryckt, näbb. Vingarna är långa och spetsiga. Tarsens framsida har tydligt åtskilda sköldar. Vingarnas armpennor, ibland också stjärtpennorna, har lackröda pergamentartade bihang. De kan variera från fågel till fågel. Den är 18-21 cm lång, har ett vingspann på 32-36 cm och väger ca 60 gram.

Den har ett mycket karakteristiskt läte som ofta hörs från överflygande flockar. Lätet beskrivs som ett plingande av silverklockor.

Sidensvansen finns i nordvästra Nordamerikas och Europas och Asiens nordligaste trakter. Vintertid är den en så kallad strykfågel, det vill säga en partiell flyttfågel, och drar då omkring i stora nomadiska flockar. Mängden fåglar varierar beroende på tillgången på föda, exempelvis rönnbär. Om bärtillgången är låg i häckningsområdet, drar den söderut.

Sidensvansen är insektsätare under häckningssässongen men livnär sig mest av bär och frukt, exempelvis rönnbär och äpplen, under vinterhalvåret. De kan bli berusade, när sockret i bären jäser och alkohol bildas.

I äldre tider har den i södra delarna av Sverige kallats för dumsnut. Det beror troligen på att när fågeln blev berusad av rönnbären, kunde man fånga den med händerna. Samt även att den många gånger inte är van vid befolkning än mindre bilvägar och många gånger bara sitt kvar i vägen när bilar kommer och därmed blir överkörda. 

Sidensvansen lever i monogama par.

http://www.wildlifegarden.se/fagelsidor/bergfink.html

En bra sida om fåglar, du kan även lyssna på flera av dem!

källa: wikipedia ^