Är bara rastlös och känner mig allmänt meningslös. Funderade seriöst på att promenera till stallet, men sen kom jag på att - jag måste lämna en fet hög med böcker på biblioteket, skaffa linser idag, bära hästmaten med mig, det är halt o mycket snö, jag har astma.......... JAG VILL JU GOSA MED MIN MELROOSE!!




Så nu sitter jag här i brist på annat, försöker hålla min kropp och min hjärna upptagen ifrån all oro, ångest och dumma tankar. Jag ska på ett möte imorn om att börja plugga igen. Japp, nu är det dags. Har ingen aning hur det blir bara, måste bli mycket på distans iaf, med tanke på min hälsa. Men det ser ut som att jag ska jobba också, känns skönt! Gillar att plugga, men är ändå himla nervös. Vet inte vad som väntar. Känns som jag bara ska kasta mig nerför ett stup och hoppas att jag fortfarande har vingar som fungerar. Dramatiskt, I know. Det är så jag känner nu.

Hur tusan ska jag kunna komma upp så tidigt imorn då? Jag har vänt på dygnet helt. Eller mer; jag kan aldrig sova nu för tiden! Jag är trött som en sengångare men kroppen vill inte slappna av. De senaste nätterna har varit rent ut sagt förjävliga. Inatt låg jag och blundade, lyssnade till Robbans tunga andetag och kände hans varma hand på magen. Skönt och tryggt, men ändå går det inte. Jag har upptäckt det nu, jag har försökt allt.. Men min kropp somnar bara när den vill, det finns inga knep. Längtar tills den natten där jag får sova skönt, utan mardrömmar, oro och ångest. När jag pluggar ska jag köra så mycket slut på min hjärna att det inte finns plats för några andra tankar. Vad tror ni om det?  Håll tummarna! :P

Jag ska gå och försöka måla något nu, utan att vara för självkritisk.
Om jag blir missnöjd så river jag väl sönder den som vanligt och ser ut såhär ;)