Italiensk vinthund

Datum: 2011-06-17 /12:08:00 / /  

Den italienska vinthunden är den minsta representanten i gruppen vinthundar. Den är en läcker liten varelse, som idag främst utmärker sig som behaglig sällskapshund. Med dess lätta rörelser och avsaknaden av dvärghundsprägel, fulländigas bilden av graciös elegans. Den är livlig, nyfiken och vill alltid vara i centrum.





7 veckor gammal <3 Noster Mirabilis Beautiful Barbie

Historik
Man tror att denna eleganta varelse härstammar från de egyptiska vinthundarna, som var avbildade i faraonernas gravar. Från tideräkningens början har dvärgvinthundar avbildats på konstföremål och målningar i poser som klart förknippas med dagens italienska vinthund; hundar med bakbenen indragna under kroppen som om de var på väg att sätta sig ned, liggande med de smala, finlemmade frambenen korslagda framför sig eller där ena frambenet är uppdraget hos såväl stående som sittande hundar.
Italienaren har använts till jakt på småvilt, men var också en populär sällskapshund hos förnäma adelsfamiljer. Dagens italienska vinthund är utformad på kontinenten, främst i Italien, Tyskland och Österrike.
Redan vid 1900-talets första år fanns rasen med på svenska utställningar, men har troligtvis funnits i landet tidigare än så.


Kararktärsdrag
Den italiensk vinthunden är en högbent, kvadratisk hund. Med väl synlig, men inte för fyllig, muskulatur och starka senor ger den intrycket av ädel elegans, vighet och snabbhet. Huvudet är långsträckt och har sparsamt markerat stop. Det har en flat hjässa med ett fint utmejslat nosparti. Italienaren har stora, runda och uttrycksfulla ögon. Öronen, som är relativt lågt ansatta är små och tunna.

Ett av rasens adelsmärken är det högt burna huvudet och den långa, vackra nacken. Ryggen är lätt välvd med ett sluttande kors. Bakbenen är väl vinklade och får gärna visa de rastypiska S-kurvorna. Skuldran är däremot knappt vinklad. Karaktäristiskt för rasen är dess dansanta rörelser med höga benlyft, dock inte så att harmonin i steget förstörs. Italienaren ska röra sig elastiskt och graciöst.
Den är känd för att ha minimala hårfällningsproblem. Den tunna huden är täckt med kort, fin päls. Tillåtna färger är enfärgat svart, skiffergrått och isabellefärgat i alla nyanser. Vita tecken accepteras på tassarna och på bringan. Tvåfärgade eller fläckiga hundar är enligt rasstandarden diskvalificerande. Mankhöjden vara mellan 32 och 38 cm.

Man bör inte höja rösten till en italienare, då den lätt blir sårad av hårda ord. Men den ska uppfostras med en fast hand, den lär sig snabbt om man narras av dess ömkliga blick, "tyck synd om mig", och utnyttjar detta till fullo.
Den italienska vinthunden är inte känd för att vara skällig, men "pratar" desto mer. Inte bara med rösten, som påminner om ett sjungande morrande, utan även med hela sin kropp. En del italienare kan vara lite reserverade mot främmande människor, vilket är rastypiskt. Andra kan dock uppvisa ett helt motsatt beteende.
Det ytterst finlemmade skalet kan lätt förleda en att tro att den italienska vinthunden är ett bräckligt och lättskrämt väsen, vilket är helt missvisande. Italienaren är i grunden en mycket sund hundras. Det enda man egentligen måste skydda italienaren emot är just dess eget mod, framför allt hos små valpar. De kan till exempel kasta sig oförskräckt utför soffor och andra höga höjder.



Hihi, ser ni katten? :)

Italienaren som sällskap
Italienaren är sällskapssjuk och kan vara ganska fodrande när det gäller uppmärksamhet.
På natten sover den i sängen, helst under täcket. Detta är ett rasdrag, som är närmast omöjligt att avvänja den ifrån. Under dagen vill den gärna ligga i soffan med en filt, som den kan "gräva" ner sig i.
Precis som andra vinthundar, älskar italienaren att springa lös och leka med likasinnade. Långpromenader i kyligt väder är inget hinder och så länge hunden är i rörelse behövs inget täcke. Däremot vid regn och blåst uppskattas inte utevistelsen lika mycket.
Italienaren är en glad och aktiv hund. Det finns representanter från rasen i många olika tävlingsgrenar, såsom agility, lydnad, lure coursing och utställning. Lure coursing är jakt med vinthund på konstgjort byte, där bland annat snabbhet, uthållighet och viljan att jaga bytet som värdesätts. I flera länder används italienaren som kapplöpningshund och det finns speciella löp för dem, dock inte här i Sverige.



Storleksskillnad!

Uppifrån:

Greyhound
Whippet
Italiensk vinthund




Postat av: Matilda Holmström
Datum: 2011-06-17 Klockan: 12:46:27 | Kika in här: http://twolivesonepassion.se

SV: Tack för hjälpen! :D



Postat av: Malin
Datum: 2011-06-17 Klockan: 13:50:10 | Kika in här: http://kyro.blogg.se/

SV: TACK :D



Postat av: Isabelle Carstensen
Datum: 2011-06-17 Klockan: 16:53:40 | Kika in här: http://tavlingsduon.blogg.se/

sv: Åh blir så glad av att höra det! ;D



Jag har ett par John Whitaker skydd, både till fram och bak :) Älskar dem, tycker de sitter så bra på benen!



Postat av: Kim Ahlsten
Datum: 2011-06-30 Klockan: 01:18:24 | Kika in här: http://jade.se/reseguide

Goddag! vad kul dina poster är! lär verkligen att läsa dina inlägg lite mer. :) Ha en bra helg =P







Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kom ihåg mig?


Kommentar:

Hej! Trevligt att du hittat min blogg. Jag heter Julia och älskar djur, lakrits, fjärilar & klänningar. Min blogg kretsar mestadels runt min hund och häst. Men jag delar även med mig av mina tankar och min kreativitet. Hoppas du hittar något kul!

Melroose f. 07 (swb) e. Hip Hop 1045 ue. Astaire. Hon är en nyfiken tjej med stark personlighet! För att läsa mer om henne tryck på "om Melroose" i menyn.

Tindra f. 11 är en italiensk vinthund. Hon är en mycket kärleksfull och busig tjej! För att läsa mer om henne tryck på "om Tindra" i menyn.