Jag och min hatkärlek till mat..

Jag kan bli dö-sugen på något (tex kräftsallad) då skulle jag kunna äta typ ett ton, hehe! Men de flesta dagarna är ungefär såhär:

Magen kurrar
"Jag får nog ta mig något att äta, äsch jag väntar lite till"
Illamåendet slår till och tillslut kommer magkatarren.
Jag går ut till köket.
"Det finns ingenting jag orkar laga eller vill äta, jag tar lite cola och en brödbit"

De senaste veckorna har i stort sett bara sett ut såhär.. Jag tar inget smör eller pålägg på brödbiten och ibland blir det mjölk i stället för cola.

Detta är inget empati-inlägg. Utan jag vill bara ventilera min ilska lite. Det är jobbigt när hjärnan både hatar mat och hatar situationen. Att slitas mellan två starka viljor, det slutar alltid samma den starkaste vinner; "Inte-mat-sidan"

Vi är ju för tusan människor, vi lever ju på mat! Jag är allt en komplicerad varelse..

Det är väldigt många som inte förstår, de fullkomligt älskar mat och tycker det är bara o tugg&svälj. Om det var så enkelt skulle jag inte behöva skriva detta inlägget. Jag önskar bara att ni förstår att detta är inte något man väljer, det är inte bara artt ändra sig. Vanorna är som inristade i själen. Det är precis som för er som äter när niu är hungriga, för mig är det naturligt att inte vara sugen, inte ha någon hunger, att hata mat.





Nu lägger jag upp detta inlägg innan jag ångrar mig och fegar ur.

This is me, myself and I