Allt det där klyschiga som sägs om kärlek. Allt det kan jag säga om Robban. När jag såg honom för första gången, så var jag i en speciell fas i mitt liv. Jag ville må bra i mig själv och klara mig utan manlig bekräftelse. Han var ju där en dag plötsligt, den absolut snyggaste jag sett. Jag trodde inte jag kunde bli kär. Så tog jag steget och lärde känna den mest genuina och underbara person som finns. Idag är jag mer kär i honom än någonsin, vi klarar allt tillsammans och han har hjälpt mig igenom mycket. Än finns det mycket svåra dagar kvar och Robban har visat mig gång på gång, att han alltid står stadigt. Jag kommer ihåg i början så la jag alltid alla kort på borden. Jag tänkte att jag inte hade något att förlora. Tänkte även; om han inte gillar det här är det bättre att han sticker nu, än sen när jag är fast. Han har inte stuckit, jag har fortfarande svårt att ta in att en så fin människa vill leva med mig. Jag känner till mina dåliga sidor och jag har ett tungt bagage. Jag och Robban har det där speciella bandet till varandra, vi förstår varandra. Vi kan vara tysta och förstå varandra. Att ha så många underbara skratt med sin pojkvän - det är guldkorn i livet. <3

Han ser mig, för den jag är.
Jag ser honom, för den han är.