Hon var en mycket snäll fölunge, men ändå busig. Man märkte hennes enorma vilja tidigt, men också hennes lugn. Hon var väldigt sällskapssjuk och nyfiken. Hon växte så det knakade, som alla fölungar gör. En väldigt lättlärd fölunge, accepterade direkt att gå med en i grimma och grimskaft. Det var nog tack vare hennes nyfikenhet. Men vägen till att få på henne grimman i början var en kamp, haha! Hon sprang iväg och sparkade. Men det är ett normalt fölunge-beteende. Jag var aldrig rädd för henne, för man kunde gosa med henne när hon låg ner tex. Självförtroendet syntes verkligen!

 

 

 

Som åring var hon mycket gänglig och sävlig. Hon var typisk tonåring fast utan trots. SUPER-SNÄLL, i alla lägen. Hon fick mycket bra poäng och omdöme när vi ställde ut henne. Under detta året gick hon även igenom operationen... Hade boxvila i 1 månad och gips på 3 hovar, återhämtningen var lång. Hon växte även extremt mycket som åring. Hon var orädd för allt, hoppade inte till för saker. Men ville gärna vara i knäet. Gillade inte när man höll på med hovarna efter skadan.

 

 

 

 

Hon var mycket snäll även detta år, men med mer energi i sig. Under detta år växte hon inte så extremt mycket, utan blev mer proportionelig i kroppen. Som 2 1/2-åring började jag rida in henne och hon skötte sig prima. Gjorde inga som helst dumheter, var SUPER-SNÄLL som när hon var åring i sitt sätt. Detta var ett väldigt neutralt år eller vad man ska säga. Allting gick bra och M var stabil i temperamentet, men vi kämpade med hovarna. Fastnade i tråden med ett bakben, så fick ett riktigt fult sår mitt i rötmånaden. De tog hela sommaren att läka.

 

 

 

 

Detta år växte hon makalöst mycket, hon var mycket svår att hålla i hull. I ridningen gick det bra men hon hatade att rida i paddocken men var alltid MYCKET pigg vid uteritt. Fortfarande sitt snälla jag. Man märkte av mycket växtvärk. Behövde mycket tid på sig detta år, tid på sig att växa och få kroppen att hänga med. Ställde inga krav på henne, utan ville bara att grunderna skulle sitta och sen hade vi bara kul. Hon fick mycket vila och tömkördes mycket. Skadade sig och fick en pinne genom armbågen, ett fult sår som återhämtade sig otroligt snabbt! Fick även många små sår som ledde till lymfangit, det märktes att hon växte mycket och inte hade koll på sin kropp.

 

 

 

 

 

 

Detta år kom trotset. Hon stegrade sig med mig, tjurade när man skulle hoppa upp och bockade/sparkade bakut mycket. Hennes kondition hade förbättras mycket och hon hade mer energi och detta märktes mycket i trots. I hanteringen var hon alltid SUPER-SNÄLL, det var endast i ridningen hon trotsade. Men många pass var underbara, om man säger så trotsade hon kanske 4/10 ridpass. Men när hon trotsade då gjorde hon det ORDENTLIGT...!! Vi hoppade en del i terrängen och det tyckte hon var riktigt kul. Var fortfarande svårt att få henne med sig på ridbanan.

 

 

 

 

 

 Denna bilden gör inte riktigt henne rättvisa som hon ser ut nu. Hon har mycket mer muskler nu! Men detta var den bästa jag kunde hitta. (Note to myself: Ta exteriörbild på henne snart!) Eftersom hon är 5-åring fortfarande kan jag bara berätta om hur hon är än så länge. Det är att hon har mycket mer muskler nu. Hon gillar att gå på ridbanan och vi utvecklas i rask takt tillsammans. Hon har lugnat sig väldigt också. Hon är mycket mer mogen och klok, iInget trots alls. Men hon sparkar fortfarande bakut ibland när det är jobbigt. Hennes kropp är fin och proportionelig nu, hon har ej svårt att lägga på sig (utan snarare lätt) och det märks att hon har bra kroppskontroll. Hon är helt enkelt mycket mer arbetsvillig, harmonisk och MER häst! Fortfarande samma snälla häst i hanteringen, ett småbarn kan leda henne.