Melroose hov-historia del 1.

Datum: 2012-05-23 /23:22:00 / Melroose & Tindra /  

Här kommer den!

När hon var ungefär ett år gammal så hände det som inte fick hända.. Vi fick avliva Majka (Melroose mamma och min fina ängel), det kom så plötsligt. Från den dagen lovade jag mig själv att för evigt vaka och ta hand om min Melroose oavett vad.



Det gick ett par dagar så haltade Melroose.. Hon haltade lite, sen var hon helt bra ett par veckor. Vi pratade med vår hovslagare, andra kunniga hästmänniskor och en veterinär. Vi fick rådet om att avvakta, troligtvis hade hon trampat på en vass sten eller något liknande och blivit öm. Men sen kom det tillbaka igen, värre än någonsin. Hon ville knappt stödja på höger bak. Tecknen visade på en hovböld. Vi tog kontakt med vår dåvarande hovslagare, han kom ut och sa att det inte var några problem. Att det måste vara något annat, typ en sträckning. Men vi visste att det var något skumt med hovarna. (När vi ser tillbaka på detta idag, så brydde sig hovslagaren nämnvärt. Han hade inte kunskapen direkt om sjukdomar i hovar, utan kunde slå på skor. Eftersom vi inte hade någon som helst kunskap eller erfarenhet vad det kunde vara förutom hovböld, så litade vi blint på honom. Det är ju han som ska sitta på kunskapen!)

Men vi bestämde oss för att åka och kolla upp henne direkt. Vi åkte till klinik med henne och det visade sig att hon hade bärrandsröta i tre hovar, det hade letat sig upp och blivit hålväggar. Speciellt en bakhov var riktigt illa däran.  Veterinären uttryckte det som så "Hovarna ser ut som råttbon, vet inte om hon kommer klara detta. Om det kommer bli bra." 

Jag visste inte vad jag skulle känna och säga. Jag mådde så jäkla dåligt, likaså mina föräldrar. Vi hade dåligt samvete och tankar som: att vi borde upptäckt det själva, åkt till kliniken tidigare. Men veterinären lugnade oss och förklarade att det fanns inget vi kunnat göra bättre. Sådant här är lurigt och att hovslagaren ska kunna se det. (Innan detta hände M så hade vi aldrig ens hört talas om bärrandsröta.) Man är ju tvungen att skära ner i hoven för att upptäcka det. På kliniken upptäckte de det med röntgen såklart, eftersom man kan inte börja skära i hovar för att man TROR att det kan vara bärrandsröta. Det börjar smått och Melroose hade sådan otur att det ätit sig upp i hovbenet.



Bild från premieringen som hon var med på precis innan allt hände. Hon fick super-bra poäng och skötte sig perfekt! Minns det som igår.

 

Del 2 finns precis nedanför.








Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kom ihåg mig?


Kommentar:

Hej! Trevligt att du hittat min blogg. Jag heter Julia och älskar djur, lakrits, fjärilar & klänningar. Min blogg kretsar mestadels runt min hund och häst. Men jag delar även med mig av mina tankar och min kreativitet. Hoppas du hittar något kul!

Melroose f. 07 (swb) e. Hip Hop 1045 ue. Astaire. Hon är en nyfiken tjej med stark personlighet! För att läsa mer om henne tryck på "om Melroose" i menyn.

Tindra f. 11 är en italiensk vinthund. Hon är en mycket kärleksfull och busig tjej! För att läsa mer om henne tryck på "om Tindra" i menyn.