Tänk att igår kunde jag sitta med enhandsfattning och långa tyglar när jag red Melroose.

Idag fick jag ha kort tygel hela tiden och vara uppmärksam. M var som ett litet explosivt monster idag. Precis när vi skulle rida iväg så började det regna, sen kom det piskande snöblandat regn. Detta var inte poppis hos fröken Melroose.

Hon började pipa och studsa på stället och vilja kasta sig hemåt. Med hjälp av Robban tog jag kontroll på situationen. M visste inte riktigt vad hon ville, för hon tyckte samtidigt det var otroligt kul att vara ute och rida. Hon var pigg med öronen framåt. Hon var en blandning mellan lycklig-överenergisk-busig-trotsig och tittig. Då sitter det inte bara i kroppen utan även i huvudet, så det dyker upp en och annan liten monster-räv.

Såhär bra trivs hon på sitt latex-lindade Novabett iaf: