-

Jag erkänner.

Datum: 2013-10-02 /12:00:37 / Allmänt /

Jag är tillbaka i en väldigt dålig ovana igen. När jag har mycket saker men lite tid, brukar jag falla tillbaka i gamla mönster.

Jag äter väldigt dåligt. Som t.ex. igår, på hela dagen åt jag: 1 banan, en halv smörgås med ost, en halv risifrutti, 1 mellan pommes frittes, en riskaka och ett par skedar yoghurt. Utöver detta drack jag vatten, kaffe, cola och energidryck.

När jag skriver det för mig själv så inser jag hur galet det är.. Men när jag väl kommer in i de här vanorna, så är det lättare sagt än gjort att bara äta. Jag tror man bara förstår om man haft/har den här problematiken själv. Det är inte bara att äta.. Jag försöker faktiskt trots allt. Risifruttin, smörgåsen och riskakan åt jag för att jag visste att jag behövde. Jag var inte hungrig, hade ingen matlust - men jag åt det ändå. Eller tjaa, halva iaf.

Jag har börjat acceptera att jag kommer nog aldrig bli helt "frisk" från detta. Men jag vill alltid bli friskare. Ena stunden känns relationen till mat helt okej, och andra känns den skit-jobbig, rent ut sagt. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, men önskar väl lite mer förståelse av nära och kära ibland. Detta är något inom mig som jag kämpar med, även om det ur någon annans synpunkt bara är "att inte ta ansvar" eller som många säger till mig "du måste äta" så blir de arga om jag säger sanningen: jag vill inte, men jag ska verkligen försöka. Å det sitter inte bara i självaste viljan, utan det sitter verkligen i hjärnan. Det är ätstörningar i mig som inte vill, men jag vill. Om det var enkelt så hade jag hoppat av detta tåget och bytt till ett där man "bara äter helt enkelt". Jag gillar ju inte ens mat, tycker det är överskattat. Det tar onödig tid, kostar pengar och är ångestladdat.

Jaja, nog babblat. Lite tankar från mig bara.

Dela gärna med er vad ni tänker och om ni har någon erfarenhet av detta.

Postat av: Jenny
Datum: 2013-10-02 Klockan: 19:24:31 | Kika in här: http://videungens.wordpress.com/

Jag har ju samma problem fast omvänt, dvs jag äter för mycket och tar till tröstätning när jag är inne i dåliga perioder. Det allra viktigaste är ju att ha nära och kära som ger stöd och puttar en i rätt riktning när man vacklar. Det brukar krävas ganska mycket av dem och det är inte alla anhöriga som orkar med det just eftersom de inte riktigt förstår vad problemet är, kan man inte bara låta bli att vara destruktiv liksom? Jag har nog inte så mycket att komma med egentligen, men jag förstår din frustration, även om det som sagt är omvänt för mig.

Postat av: Matilda
Datum: 2013-10-03 Klockan: 13:02:59 | Kika in här: http://lillhurricane.blogspot.com

Känner igen mig så mycket, det är ett beteende som sitter i ryggmärgen. När jag är inne i känsliga perioder äter jag bara "trygg" mat, vilket resulterar i att jag kan äta samma saker varje dag i flera månader. Tråkigt kan tyckas, men jag får åtminstone i mig det jag ska.
Jag tror på att göra det lätt för sig, lätt att göra "rätt". Då behöver man inte tänka så mycket och till slut går det förhoppningsvis av bara farten.
Och kom ihåg att vi alla är värda att må bra, det är grunden till att kunna förändra världen. Ta hand om dig, kram!