Hela min absolut lilla energi (som jag inte fattar vad den kommer ifrån? Kaffet?) används till att hålla mig skärpt på dagen.

När jag kommer hem är skallen helt tom, magkatarren tar död på mig, jag ser dubbelt, världen snurrar, tårarna bränner under ögonlocken. Jag är helt jävla slut. Ursäkta svordomen, men det är precis så det känns.

Å det är ännu en tuff dag imorgon. Fast kul. Snälla låt mig sova.