Jag har nyligen börjat med en ny medicin för min migrän. Jag har inte så många alternativ kvar berättade min neurolog när jag var där sist. Jag hoppas så innerligt att denna kommer hjälpa, det verkar så än så länge. För det har blivit bättre! (Peppar peppar)

Något som dock gör mig lite ledsen är folk som inte förstår. Jag vet att det finns väldigt olika grader på hur en migrän är. Jag har ju en väldigt allvarlig och svår migrän. Det är tröttsamt att fortfarande möta på människor som inte tar mig på allvar. Nu menar jag inte läkare eller så utan "vanliga" människor.

Jag vet... Jag borde inte bry mig! Men det är tröttsamt att behöva förklara sig. Jag är inte dödssjuk, men hela mitt liv påverkas av min migrän. Till det sämre.

Även om medicinen ger mig biverkningar, så är det värt det. Jag får migrän varje vecka, då ligger jag till sängs hela dagen. Jag lovar och svär att jag inte kan göra någonting. Jag blir som förlamad och smärtan ska vi inte ens tala om... På senaste har jag haft tur och inte spytt upp hela min magsäck. Men det är jag också van vid att göra vid varje anfall. Oavsett om jag tar starka värktabletter kan jag inte göra annat än ligga i ett mörkt tyst rum.

Så tyvärr måste jag göra många besvikna, med att jag "bara" har migrän. Jag önskade så innerligt att jag "bara" hade migränen som alla tänker på när de hör ordet; migrän. Att jag kunde ta en tablett, så kunde jag jobba med lite huvudvärk. (Absolut inget ont mot de som har det så)

Men nu är det inte så. Och det suger. Jag försöker leva med det trots allt. Nu tar jag en medicin som jag inte får köra bil med, så det blir tyvärr inget körkort inom närmsta framtiden om medicinen fungerar. Så tyvärr ännu en gång, alla ni som ser ner på mig för att jag inte har körkort. Men det har sina anledningar.

Jag älskar att läsa till undersköterska och jag har klarat 2 terminer trots migrän. Nu vill jag klara den sista också. Medicinen hjälper mig att leva ett någorlunda normalt liv. Jag väljer faktiskt att få leva framför körkort. I framtiden blir det körkort, ingen tvekan om det. Men nu måste min kropp få en chans att bli någorlunda frisk och återhämta sig. Jag behöver återhämta mig. Jag vill läsa vidare snart och det vet jag att jag inte kommer klara av om migränen är som den varit de senaste åren. Så jag ser framåt, nu ser framtiden ljus ut. Det känns så jäkla bra. (Bör tilläggas jag har flera sjukdomar som jag också äter mediciner för, men ingen som har ställt till det så som min migrän).

Så snälla, tänk till en extra gång innan du säger: "jaha, är det bara migrän du äter sån medicin för?"

Låt mig bara få leva. Leva livet och njuta av det.