Fatta mig rätt nu, det ska inte vara massa okontrollerat fläng och hästen ska vara riktigt bra grundriden. Men jag tror på att kunna ha kul, släppa loss lite och inte vara så sträng. 

Detta fungerar iaf väldigt bra för mig och Melroose. Hon har aldrig varit så rolig att rida och hon har aldrig själv tyckt det är så kul att bli riden som nu. Jag känner också att jag har hittat mig själv i ridningen igen, mitt självförtroende är tillbaka och jag känner mig trygg.

Låter lite knäppt va? Haha! Att jag känner mig trygg på min vilda häst. Men det är sanningen. Jag känner mig trygg med henne och trygg i mig själv. Jag vet att om hon velat kasta av mig så hade hon gjort det om och om igen, hur lätt som helst. Men det är energi, lycka och glädje i Melroose kropp som vill ut. Jag ska bara kanalisera den så att den kommer ut på rätt sätt, än så länge kommer den ibland ut på "fel sätt" för att det kokar över i fröken M:s skalle, men jag bannar inte henne för det. Utan jag tar kontroll över situationen och låter henne trava eller galoppera på framåt. Självklart tar jag kontroll över situationen och henne först, annars skulle jag helt ärligt utsätta oss båda för livsfara. Men att låta henne rulla på i lätt sits på ridbanan, eller ösa på ute i snön gör oss båda gott. 

Jag vill aldrig att denna lyckliga Melroose ska försvinna. Är hon lycklig så är jag lycklig. 

Men fråga er själva helt ärligt, gör ni detta med er häst ibland? Även om ni kanske inte har en elektrisk och het häst som min, så kan jag lova att det gör er gott.