Efter ridturen kom vi alla tillbaka välbehållna. Jag kände mig lite lite mör, men det var ju förståeligt. Jag kände mig inte det minsta rädd heller (kanske dumt?!). Jag är verkligen inte rädd för att ramla av, jag är däremot rädd att det ska hända Melroose nåt. 

Mot kvällen kände jag mig fortfarande lite mör, men det var som sagt ytterst lite. Men så kom dagen där på... Jag kunde verkligen inte röra mig, jag hade fruktansvärd huvudvärk, nacken och ryggen värkte något djävulskt (milt sagt). Jag var extremt öm och stel. Detta håller i sig fortfarande... Är arg för att jag har ont, kan jag inte vara någon typ av superkvinna med självläkande krafter? Haha, hade varit bra.

Världens snällaste mamma longerade M igår och tömkörde henne idag, M skötte sig som ett A-barn - med andra ord exemplariskt. 

Imorn ska jag pallra mig upp på hennes rygg igen, som jag längtat!!! Får se hur mycket jag kan göra med min stela kropp dock. Men jag ska iaf rida! Jag älskar att rida min häst, jag älskar utmaningar och jag vet att hon inte gjorde det för att vara dum. Hon är min guldklimp.