Alltså jag har i många år stått ut med alla möjliga biverkningar. Men detta orkar jag inte med. Jag har nyss börjat med en ny medicin, förebyggande. Om du är känslig sluta läs nu. Jag har börjat må illa varje dag, speciellt efter jag tagit tabletten (tar två gånger om dagen) ganska tidigt började jag kräkas också, bara lite. Sen ökade det till varje dag, är verkligen aldrig pigg. Känner mig som en levande död. Nu ikväll iaf kände jag att jag behövde spy igen, så var det. Denna gången spydde jag upp precis allt jag ätit till middag, mammas goda födelsedags-middag. Detta fortsatte tills jag spydde galla. Så nu ligger jag här... Kan inte sova. 

Jag är nog den enda unga människan som är vaken denna tiden på en fredag-kväll, och har något pessimistiskt att skriva om. (Förlåt för att jag är en party-pooper). Ligger och deppar över hur mycket hälsan stoppar mig, det finns massor jag vill göra, människor jag vill träffa M.m. Snälla, låt mig sova och låt mig ladda inför hoppträningen på söndag - roligaste på hela veckan ju! 

Jag känner mig som en patetisk och bitter människa just nu, inte det minsta stark. Bara less på att det är såhär. Less på att läääänge kämpat och motgångar bara fortsätter. Jag har så mycket svårt, om du träffar mig verkar allt så sprudlande men det är fan inte lätt. Jag går inte och tänker på negativa saker hela tiden, jag överlever tack vare allt positivt. Annars hade jag definitivt bara varit helt på botten, 24/7. 

Just i denna stunden, känner jag mig inte stark. Jag känner mig som en mycket svag människa. Jag vill ge mig själv en örfil och säga: sluta gråt, bit ihop! Men det är väl just det, jag har gått i alla år och bitit ihop. Gör det fortfarande, men det är svårare nu. Allt ligger på ytan som en bubbla som kan spricka när som helst. Jag vill bara skrika som Ronja Rövardotter och sen blir allt bra. 

Tack bloggen ännu en gång och tack mina underbara ännu mer, ni vet vilka ni är.