Spånar vidare på det jag nämnde i dagens ridpass-inlägget, ang. att vi fokuserar så mycket på det negativa.

Så varför gör vi det? Gör ni det? Många gör det. Jag kan bara gå till mig själv och om ett ridpass inte går helt bra så känner man sig genast som en dålig ryttare som inte kan lösa situationerna som uppstår. Och sen kanske det finns en viss skuldkänsla och ångest i det hela oxå. Man vill ju gärna ge sin häst så bra upplevelser som möjligt, och alltid vara mjuk och fin i handen. Men om man av någon anledning har en häst med en dålig dag, där den blir dragig/seg osv. i munnen så går det inte alltid att vara helt mjuk t.ex när man ska göra halt.

Ibland när B blir för taggad och har pannkaka i skallen så lyssnar hon inte på mig oavsett om jag är lugn och mjuk, och har milslångt tålamod, eller tvärtom. Och då måste jag segdra för att få stopp. Och sånt gör mig så uppgiven, jag vet liksom inte vad jag ska göra. Jag är lugn och försöker vänta ut henne, och tillslut brukar det ju bli bra. Men för att komma dit så har jag måstat vara lite hård tillbaka när hon är det.

Så även om vissa delar i passet gått bra, till och med bättre än nånsin, så är det fortf. domdär bitarna där vi hade lite dragkamp som fastnar i tankarna. Varför? Det hjälper ju inte att gå omkring och tänka att man är sämst som inte kan rida, eller att fokusera på man gjorde dåligt. Som på dressyrlektionen här om dagen.. när tränaren frågade om vi var nöjda på slutet så säger jag "Njaaaae... hon var ju så springig.:/" Jävla pucko! När jag såg filmen här hemma flög jag av stolen (skoja) för jag blev så glad över hur mkt bättre vi är nu, än förut. Så jag har ingen rätt att klaga eller vara missnöjd ens. Jag ska vara nöjd för det som ÄR bra!

Så jag ska garanterat bli bättre på att plocka fram det som var bra under passet. För många ggr, iallafall för mig och B, så är det så att vi gör framsteg, men jag ser det inte så lätt just uppe i denhär frustrationen när det går dåligt emellanåt.

Ett tips till er är att alltid analysera ridpassen, särskilt om det gått dåligt. Jag brukar tänka på vad som gick bra, och glädjas över det. För då går det ju iaf åt rätt riktning! Sedan kan jag fråga mig själv om jag hade kunnat göra något bättre, och isåfall vad? Om jag inte kunnat göra något bättre, nä då får jag helt enkelt bara vara nöjd med passet iallafall, och hoppas att det går bättre nästa pass.