MELROOSE



Smeknamn: Mellis.
Ålder: 3 ½
Bor: Borrås, i en lösdrift. Fast sover i box på natten!
Härstamning: Hip Hop 1045 - Astaire
Ras: Svenskt halvblod. (Men har mest holsteinare och fulblod i mig!)
Familj: Järnroos och min mamma Majka.
Bästa vän: Gullet :)
Favoritsyssla: Äta och hitta på bus!
Tre ord om mig: Nyfiken, självsäker och snäll.
Bästa egenkaper: Lättlärd, lugn och modig.
Sämsta egenskaper: Väldigt mycket åsikter om allting och bitch.
Äter helst: Korn + betfor.
Äter helst inte: Kalk och havre.
Blir glad av: Alla djur som är mindre än mig, rida ut i skogen och hoppa terränghinder!
Blir arg av: Krav på ridbanan och när andra vill ta min mat.
Gillar: Leka med min matte, sura äpplen, kli på rumpan, Foggen och bli borstad i svansen.
Gillar inte: Hovslagare och när jag inte får rida först.  
Det här visste ni inte om mig: När jag var ungefär 1 år gammal, så fick jag så svår bärrandsröta i hovarna, fick sövas ner på sjukhus. Det var nära att jag inte överlevde..

Min matte säger att jag är ett typiskt sto. Hon älskar verkligen mig för den jag är, det märker man. Hon har mycket tålamod med mig och mina påhitt. Jag brukar kolla om jag får bestämma, men min matte är envisast. Så jag ger med mig ganska fort. Jag gillar inte regn, de dagarna är jag som tjurigast. Jag älskar sol, speciellt att ligga och sola mig. När jag vill ha uppmärksamhet - då måste jag få det!! men när jag vill vara för mig själv - då måste jag det!! Har som sagt väldigt olika humör, olika dagar. Jag gillar att göra påhitt när jag är uttråkad. Som att gnaga på väggar, stolpar osv. Knäppa upp täcken, stoppa grejer i munnen m.m. Jag är där det händer liksom. Även om jag är busig och kan vara väldigt bestämd. Så är jag verkligen inte häste som stressar upp mig. Min familj jämför mig ofta med tjufen Ferdinand. MEN! När det är dags för ridning, det märker jag nämligen direkt. Då blir jag peppad, vill inte stå still, vill bara iväg ut i skogen! Älskar att vara ute i skogen, att galoppera är bäst. Att hoppa terränghinder är också väldigt roligt! Vill göra det om och om igen. Har precis lärt mig att jag kan bocka och sådant också. Det är speciellt roligt att sparka bakut och skaka på huvudet/halsen. Förstår verkligen inte det roliga med att vara i paddocken däremot.. Eftersom jag är så oförsiktig och nyfiken, så har jag även skadat mig måååånga gånger. Jag är i överlag en väldigt snäll och duktig häst :)


MAJKA




Smeknamn: Majkis. 
Ålder: Skulle varit 16 år.
Bor: Trapalanda.
Härstamning: Astaire - Lancier 897
Ras: Danskt halvblod (Men har mest holsteinare och fulblod i mig!)
Familj: Järnroos och min dotter Melroose.
Bästa vän: Min matte Julia.
Favoritsyssla: Umgås med Julia, bli borstad och leka osv.
Tre ord om mig: Nyfiken, godhjärtad och envis.
Bästa egenkaper: Snäll, arbetsmyra och bra människokännare.
Sämsta egenskaper: Svårt att lita på människor, svår och har starka åsikter.
Äter helst: Gräs och betfor.
Äter helst inte: Havre.
Blir glad av: Julia, sommarbete och sällskap.
Blir arg av: När jag får ont i ryggen och stressade människor
Gillar: Leka med min matte, morötter, bli ordentligt borstad och bli riden.
Gillar inte: Smärtan i ryggen, regn och våld. 
Det här visste ni inte om mig: Jag såldes för försäkringspriset till Julia, för ingen ville ha mig så annars skulle jag slaktas.. Jag bråkade väldigt mycket med Julia i början men när hon vann min tillit så blev vi bästa vänner!


Som ni nu förstått så är jag i trapalanda. Var mycket dålig i ryggen, det var inget man kunde göra något åt. Men Julia och hennes familj gav mig den bästa sista tiden jag kunde få, sen fick jag en underbar dotter som jag älskar väldigt mycket. Trots min rygg så var jag riktigt duktig när Julia red mig och jag älskade att hoppa. Kunde inte hoppa för högt bara. Jag kunde galopppiruetter, piaff och galoppbyte. Jag är en väldigt bra människokännare, vem som helst fick verkligen inte rida mig eller hantera mig. Jag skötte mig alltid med alla i hantering, men vem som helst fick inte bestämma över mig. Jag älskade att bli ompysslad och få uppmärksamt. Jag är nämligen mycket sällskapsjuk och snäll. Det var många innan jag kom till Julia som hatade mig och var rädd för mig. Jag var  missförstådd.. Jag är den mest godhjärtade och finaste häst som finns. Min dotter är väldigt lik mig, fast hon har inte ont i ryggen och hon är mer självsäker. Jag blev väldigt stressad när jag var ensam, kunde bli rädd för saker. Men jag blev inte tokig bara för det! Jag hatade regn, blev på dåligt humör de dagarna. Men i solen var jag alltid och solade mig i. Varje gång som min matte skulle hämta mig i hagen kom jag gnäggandes i full galopp, såg att hon blev väldigt glad av det. Älskade att leka med Julia, kunde massvis av tricks. Det var väldigt roligt och jag var lättlärd! Vi lekte även jage och kurragömma. Jag vet att jag är en unik häst. Julias första egna häst och bästa vän.


Detta var de hästar som jag ägde själv. Men har även haft dessa hästar på foder:

COSMOPOLITAN




Denna underbara häst var också en favorit. Det var meningen att jag skulle behålla henne, men tyvärr.. Hon är tysk import och vet ingenting om hennes stam. När jag fick henne var hon fem år, fast som fyra då i kroppen och huvudet. Hon lärde mig oerhört mycket och var oerhört snäll. När jag fick henne var hon en ung och busig häst, det var väldigt svårt i början alltså!! Hon hade stått i ett år för hade fått föl. Så fort det blev minsta jobbigt så tog hon bettet och stack åt motsatt håll, jag hade inte en chans. Det hände ofta att hon sprang mot utgången, så hon tryckte bogen mot öppningen, trodde flera gånger att hon skulle knäcka den :P Men här var jag verkligen envisast och gav inte upp för jag visste vilken kapacitet hon hade. Hon blev verkligen SUPER fin tillslut! Gick jätte bra i både dressyr och hoppning. Kan faktiskt säga stolt att jag "höjde henne i pris". Men för mig var hon så mycket mer. Lärde även henne tricks, som ni ser här. När jag gjorde i ordning hinder eller så, så stod hon still där jag sa till henne att stanna. Hon var också mycket stoig, men något mildare. När man red henne så fick man vara känslig i hjälperna men samtidigt tuff. Vem som helst kunde inte rida henne, hon testade väldigt mycket. För att kolla om hon slapp undan! Vet inte idag vem som äger/hyr henne, skulle verkligen vilja veta det. Det var mycket tufft att göra sig av med henne. Saknar henne och Majka jätte mycket.


ROZINE




Lettisk import som jag ägde ett kort tag. Denna hästen var mycket mycket svår och känslig. Jag är övertygad om att hon varit med om hemska saker och har ont någonstans. Jag tyckte om henne. Men det gick inte att komma henne inpå. Hon var alltid på spänn och även om det gick jätte bra vissa dagar så var det prblem sen igen, det gick inte att lösa det. Kollade hennes tänder och gjorde det jag kunde. Hon blev något bättre. Men sen kom den stora smällen - En dag skenade hon hem plötsligt med mig på, omöjlig att stoppa. FULL SKEN. Hon skenade mot stallet, jag smällde i huvudet i karmen på stallet och sedan i boxen. Därför jag har skada i nacken idag.. Detta var mycket farligt och skrämmande. Den enda gången jag blivit riktigt rädd. Jag hamnade på sjukhus och hade tur. Hjälmen räddade mitt liv och änglavakt. Jag var tvungen att tänka på mitt egna liv. Vi lämnade henne tillbaka iaf och jag sa att de måste kolla upp henne. Har nu tyvärr efteråt sett att de inte gjorde det, hon såldes vidare, och såldes vidare och såldes vidare osv.. :(





.


Detta är "Faran" en häst jag hade på prov. Lämnades också tillbaka till ägaren hon var mycket bra att greja med i stallet. Men jag var övertygad att hon hade ont någonstans. För så fort man red så stegrade hon sig LIVSFARLIGT och mycket. När man tömkörde var det samma visa, trots att man inte krävde något. Hon åkte omkull flera gånger och jag skadade mig. (änglavakt) Det sista jag vill är att en häst ska må dåligt, så hon lämnades tillbaka till ägaren och jag sa att jag var säker på att det var fel på henne. Ägaren förnekade och var dryg tillbaka. Det gick ett par veckor och plötsligt fann ägaren henne död i hagen. Veterinären gissade på hjärtstopp eller något i hjärnan. :( Precis som jag misstänkte.. Menar inte alls att strö salt i såren och vara besserwisser. Utan, man ska lita på sin magkänsla! Hästar kan vara bråkiga och trotsiga, men det finns en gräns.